”Jag använder under hundra ord”

Malin Wollin

Malin Wollin är inte ett dugg orolig för ungdomarna

helskärm

Skulle 800 vara lite? Pyttsan.

Jag använder under hundra. De här:

Klä-på-er-sluta-bråka-borsta-tänderna-släpp-henne-packa-väskan-läs-läxan-stäng-av-tv:n-ät-upp-väx-upp-plocka-upp-annars-släpp-honom-SLUTA-SLÅSS-nu-dammsuger-jag-upp-pärlorna-vems-pet-shop-är-det-här-torka-dig-själv-jag -ringer-jultomten-jag-har-hans-nummer.

Jag kan inte tänka mig att jag kunde 40 000 termer när jag var ung men jag kan tänka mig att mor och far oroade sig.

Jag var tidig tonåring när det började låta så här;

Jaba, senba, ådåba, åjaba, åfyfanba, assåhanba.

Så lät vi hela tiden. Ibland kunde jag stanna upp och tänka för mig själv; ”Jag säger ju ba i slutet på precis allting, det här kan inte vara rätt”

Men, alla andra sa så och jag vill inte sticka ut mer än nödvändigt.

Det räckte med att jag hade 41 i skor, flata bröst och en pappa som alltid gick klädd i blåställ.

Jag är inte ett dugg orolig för ungdomarna som klick.

Så länge de inte sniffar lim eller snittar varandra med hemmavässade knivar så ska det nog lösa sig.

De använder sig av de ord de behöver i sin vardag.

Tids nog kommer de säga amortering, sophämtning och vilken dag skulle sotarn komma, precis som vi andra.