"Jag blev totalt utfryst"

Aftonbladets läsare berättar sina komma ut-historier

helskärm

Livslånga lögner, familjer som bryter all kontakt – och solskenshistorier.

Aftonbladets läsare har mött olika reaktioner när de kommit ut som gay.

– Jag blev totalt utfryst av mina barn efter att jag berättat, skriver en man.

Att komma ut är ett avgörande ögonblick för de flesta homosexuella. Flera läsare berättar att de mött stor förståelse. Men det går inte alltid lätt – det vittnar en man som kom till Sverige i 20-årsåldern om. Han växte upp i ett religiöst styrt hem med en alkoholiserad far som misshandlade honom.

– Och homosexualitet betraktades som en utav dom värsta dödssynderna som man nånsin kunde göra sig skyldig till. Likt att vara en mördare eller Gudsförnekare, skriver han.

Nu är det 31 år sedan han kom till Sverige – och precis som många andra homosexuella försökte han anpassa sig till ett ”normalt” liv. Han gifte sig, fick tre barn och slog sig ned i en liten svensk stad.

– Allt detta för att tillfredställa min släkts krav och drömmar om heteronormativitet, ett välbetalt arbete, en ny Volvo och en röd stuga mitt i den svenska idyllen, skriver han.

Utfryst av barnen

Men trots att han försökte hålla ihop giftermålet så var det ständiga bråk. Till slut berättade han för frun att han var homosexuell, och de kom överens om att han också skulle förklara för barnen.

– Jag blev totalt utfryst av mina barn, (idag 20, 23 och 24 år gamla) som betraktade mig som en död person, så som min son sa till mig. Situationen är fortfarande oförändrad trots att det nu har gått över sex år sen vi skildes. Om jag ringer till dem så stänger de bara av telefonen och säger att "vi vill inte prata med dig".

Men efter skilsmässan mötte han en man och blev förälskad. De visade öppet sin kärlek och planerade till och med giftermål. Han beskriver det som en ny erfarenhet att vara trygg, glad och älskad.

– Det var just det jag hade drömt om sen åtta års ålder.

Lyckan blev dock kort – hans partner dog i en bilolycka efter sju månader. Idag tycker han att den långa kampen inte lett någonstans. Men han tror ändå inte att han hade kunnat leva i lögn mycket längre.

Aldrig hört ett ont ord

Susanne däremot har aldrig hört ett enda ont ord för att hon föredrar tjejer. Hon var nervös för hur hennes familj skulle reagera, men hennes tjej peppade henne att komma ut. Efter tre års smygande var det dags – när alla satt samlade runt middagsbordet på föräldrarnas sommarställe reste hon sig.

– Jag tog fram det lite fint med att jag alltid varit en pojkflicka och så vidare. När jag väl hade sagt allt så var det bara "Det var väl det jag visste!" från syrran. "Det har jag misstänkt länge" från pappa. "Välkommen in i familjen!" från min styvmor.

Enda konstiga reaktionen Susanne har fått var av en gammal studiekompis hon en dag åkte bil med. Hon satt i baksätet när hon berättade och vännen utbrast: ”Men du som sitter bakom mig”.

– Bara för att hon fick veta att jag gillade tjejer så skulle jag helt plötsligt vara intresserad av henne? Jag brukar säga till heterotjejer som tänker så. Tänk dig själv, är du intresserad av ALLA killar? Nej, precis. Det är exakt likadant med oss flator och bögar

Vill inte definieras

Det finns också läsare som inte vill bli definierade som varken heterosexuella, bi- eller homosexuella. En kvinna skriver:

– Jag kommer att bli kär i en person, och det ska inte avgöras av kön.

Hon menar att asexualitet också är något som man måste komma ut med inför undrande vänner och familj.