Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

”Var är skriket och armarna i luften?”

Malin Wollin om män som tror att de äger kvinnor

Jag är så oerhört intresserad av vad för slags substans i en rubbad mans hjärna som gör att han tror sig äga en kvinna. Och inte bara äger: jag äger dig och om du går så slår jag. Ihjäl dig. Du är min därför att jag älskar dig till döds och lämnar du mig ska jag jaga dig tills du ändrar dig eller råkar bli ihjälslagen i en trappuppgång/skjuten och inrullad i en matta på balkongen/knivskuren och dumpad i ett dike/strypt och lämnad under täcket med barnen utanför sovrumsdörren. Vilket som nu kommer först.

Vad vad VAD är det som gör att vissa män tar sig rätten att förstöra livet för kvinnan som inte vill ha dem? De skulle förmodligen inte ens bli arga om hunden sprang bort och aldrig kom tillbaka. Kanske gråta och sätta upp en lapp i affären, hoppas desperat in i det sista. Men kvinnan, detta lägre kast som betyder allt för mig men som inte är värd mer än ett nedtrampat tuggummi om hon väljer bort mig.

Jag vill inte känna hat. Hat är en meningslös och smutsig känsla. Men jag känner ett starkt hat varje gång jag hör om jagade och dödade kvinnor.

Lyssna på hur (män) blir helt VANSINNIGA när man pratar om varg och huruvida den ska jagas och förgöras eller vara ifred i sin ensliga tillvaro (enligt WWF finns cirka trehundra vargar i Sverige, vilket JÄTTEPROBLEM detta är).

Vargen väcker känslor som kan vara svåra att omfamna med den mänskliga fattningsförmågan. Så mycket höga brösttoner, hyttande med nävar och rent oförställt hat, saliv som stänker.

Allt på grund av trehundra stackars vargar.

Var är alla skrik, allt gap och ­armarna i luften för alla kvinnor som jagas, förföljs, bryts ner och slutligen dödas?

För mig veterligen har vi ingen licensjakt på kvinnor i Sverige.

Var är all ilska, alla känslor, all icke-acceptans inför det faktum att tjugo kvinnor varje år dödas?

Kan vi snälla ta tag i det här? Kan det bli en förändring?

Kan vi ta på allvar att kvinnor ­lever i skräck, gömda för världen.

Kan vi åtminstone få slippa höra att de vidriga kränkta kräken utnyttjar avancerad teknik för att fortsätta med sin bevakning av människor de tror sig ha rätt till.

Och förutom sina spiongadgets har de Facebook att tillgå.

Människor som vill väl och delar bilder på kvinnor och barn som gömmer sig undan män som aldrig ger upp.

”Det här är bara början, ­tyvärr” säger juristen Malin Olsson.

Vargen ylar och någonstans i Sverige laddar en man ett gevär.

Aftonbladets
bloggar

Följ ämnen i artikeln