”Nog kan vi erkänna homosexualitet?”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-18
Läs Malin Wollins krönika
Ja, varför finns det inte mer lesbisk romans på film?
En härlig, himlastormande, rolig och mysig film och två lebbos som älskar varandra men så kan de inte bli ihop för att hon måste åka till Etiopien med Läkare utan gränser och så följer tjejen efter men då störtar planet och alla tror att hon är död men på slutet så hittar hjältinnan sin älskade i ett läger och de kyssar varandra med vita lakansväggar som fond och ingen bryr sig om hur det går för de svältande i lägret bara det blir ett kysslut.
Filmen skulle få många kreddiga politiska poäng, alla homosar skulle se den och Sveriges alla heteromän skulle se den två gånger och sedan köpa den på DVD.
Det är en win, win och win med lesbisk synd.
Böglove är coolt och roligt och lite ojsan. Lesbisk kärlek är svår och därför blir det inte film, är det så?
Eftersom jag är hetero kan jag inte ljuga och säga att jag har saknat filmer med samkönade kyssar, jag har nöjt mig med Javier Bardem med någon foxy stjärna.
Men om jag hade varit kvinnan som lekte med en kvinna så skulle jag vara sur. Jättesur.
Vi kanske inte kan förvänta oss en film varje år som behandlar alla sexuella preferenser men nog kan vi erkänna homosexualitet som en etablerad läggning?
Ja, det kan vi.
Kärlek! Kan vi inte få lite förvecklingskomedi med en ursnygg Maria Alm Norell (googla) och en ursnygg Tuva Novotny (ja, snygg är viktigt, det är samma regler för alla läggningar på filmduken).
Gör den, någon.