Alla är beroende – frågan är hur mycket

Daniel Pernikliski tror inte att någon i västvärlden kommer undan köpberoendet

Det här med köpberoende är svårt, eftersom man hela tiden verkligen behöver köpa saker.

När vet man att det är för mycket? Enligt min mening är konsumtionshysterin en folksjukdom och frågan man borde ställa sig är inte om man har ett beroende, utan snarare hur stort beroendet är.

Nu tycks definitionen för ett köpberoende vara när man mår dåligt av det, när man känner abstinens och får ångest och när man kanske egentligen inte har råd.

Men borde inte ett rimligare resonemang vara att om man köper för många saker som man inte behöver, trots att planeten håller på att koka över, så är man beroende?

Och då tror jag inte att någon i västvärlden kommer undan, banne mig inte ens min mormor.

I hennes fall kanske hon köper något onödigt bara för att det är billigt, men det hjälper inte moder jord.

Den grekiska filosofen Diogenes (ca 400 f.kr) sägs ha bott i en tunna och hävdade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och nöja sig med det lilla.

När Alexander den store, som blivit intresserad av den berömda filosofen, sökte upp honom och frågade om han kunde göra något för honom svarade Diogenes: ”Ja, du skulle kunna ta ett steg åt sidan, för du skymmer solen?”

Kanske vore ett mellanting att föredra.

Kanske borde Diogenes ha svarat: ”Ja, som du ser bor jag i en tunna, så om du ger mig ett anständigt hem och lite rena kläder så skulle det underlätta mitt liv avsevärt. Du förstår, det tär enormt mycket på krafterna att sitta och filosofera i den här förbannade tunnan hela dagarna”.

Ja, Diogenes må ha varit korkad, men det är DU också om du tror att du inte har ett beroende.