Måste vi verkligen separera?

Nanny Anne-Lie ger råd i en svår situation

Jag är sambo med två barn, 2 och 6 år gamla. Under åren har jag och min sambo skaffat ett beteende mot varandra och barnen som är jättesvårt att bryta. Vi är ofta irriterade på varandra och blir korta i tonen mot barnen i stället för att prata med varandra. Innan sommaren bestämde vi oss för att separera, vilket jag har delade känslor inför. Jag trodde att jag ville slippa min sambo, men när jag stod inför fakta fick jag ångest över att det skulle vara över.

Det svåraste är att jag känner att vår tvååring är för liten för att dela boende. Hon kommer att sakna oss båda något fruktansvärt (är både mammig och pappig).

Min sambo menar att det aldrig kan bli bra mellan oss, då vi försökt i flera månader utan att lyckas. Han tror att jag vill fixa förhållandet för barnens skull, inte för att jag har känslor för honom.

Jag vet inte om det är så. Jag inbillar mig att det blir bättre när barnen är äldre och mer självständiga. Men om det inte är så, skjuter vi ju bara upp det oundvikliga.

Nanny Anne-Lie: Jag tycker ni har gjort rätt som väljer att inte ge upp för lätt. När det finns barn inblandade är det bra att försöka upptäcka alla olika vinklar innan man verkligen går i sär. Jag tror det kan vara en idé för er att prova parterapi. Där finns bra hjälp att få för att nå fram till varandra och får ett utomstående öga på hur olika/lika era personligheter och mål är. Detta tar en hel del tid och pengar i anspråk, men kan vara helt avgörande för hur lyckad er och barnens framtid blir. Ni kan även få ett visst gratis familjestöd via er kommun. I partner- eller familjeterapi kan ni även få ett bra stöd för en lyckad separation. Ja, det finns sådana!

Sorg och saknad är viktiga delar som inte skall pratas bort utan tas omhand.

Har ni respekt för varandra och barnens bästa för ögonen kan ni få en bra framtid. När det gäller tvååringen: ha långsamma förändringar och korta byten. En vecka i taget är oöverskådligt för ett litet barn. Risken är att små barn lever i saknad hela tiden efter den tillfälligt frånvarande föräldern. Ha ibland bara det ena barnet, så att en mot en-kontakten med barnen fungerar. Bo nära varandra så att kompiskontakten för sexåringen inte slutar fungera. Det är viktigast att vara två fungerande föräldrar för era barn, vare sig ni lever ihop eller i sär.