"Barnet blir en förlängning av föräldern"
Uppdaterad 2012-02-09 | Publicerad 2012-02-08
Barnmorskan Britta Wernolf arbetar på BB Stockholm och träffar dagligen nyblivna föräldrar.
– Jag tror att nya föräldrar alltid har jämfört sina barn mot den normala normen.
Men det behöver inte alltid vara negativt att jämföra barn.
– För nyblivna föräldrar kan det absolut finnas en poäng att jämföra mot normen och hitta något konkret att hålla sig i.
Tappar tidsperspektivet
Britta Wernolf menar att faran ligger i när föräldrar börjar jämföra barnets utveckling med andra barn.
– Var och en har sin utvecklingstakt och varje bebis är unik. Många tappar tidsperspektivet. De kan till exempel jämföra sin fyra månaders bebis som inte kan lyfta huvudet, med ens kompis bebis som kan det. Men bara en månad senare kan båda lyfta huvudet. En månad är extremt mycket för en liten bebis, det händer väldigt mycket på kort tid och utveckling sker på
olika sätt. Risken är att leta efter vad bebisen inte kan i stället för att fokusera på vad den kan.
”Vi jämför inte vuxna”
Britta tycker att det över huvud taget är märkligt att jämföra barn och deras utveckling.
– Vi jämför inte oss vuxna på samma sätt. Men när det gäller barn tar vi oss rätten att jämföra helt hejdlöst. Antagligen handlar det om att barnen är en förlängning av föräldern själv och då tänker många att ”om mitt barn är bra – då är jag bra”. Ett sådant tankesätt skapar stress och många hamnar i försvarsställning.
Hur ska då föräldrar ändra sitt beteende?
– Se ditt eget barn och det unika i det barnet. Om barnet inte kan krypa så kanske den kan skratta? När barnen blir äldre vill vi att de ska vara unika, men konstigt nog tillåts de inte att vara unika sina första levnadsår. Tänk på hur du uttrycker dig och berätta vad ditt barn lärt sig utan att lägga någon värdering i det.
Carin Karlsson