”Det är tydligen coolt att krångla med maten”
Åsa Erlandson om en ohälsosam matfixering som sprider sig till barnen
Vegan, GI–fanatiker, jaktkritiker, eko–slav, lakto-ovo-vegetarian (äter inte kött men ägg och mejeriprodukter) eller flexitarian (nästan–vegetarian)? Vilken typ av matkrånglare är du? Va?! Vaddå ”äter allt”, något måste du väl ändå välja bort? Som ett personligt statement. Annars har du inte hängt med i den hetaste trenden – för det är coolt att krångla med maten.
Det har inget med allergier eller glutenintolerans att göra, att behöva gå till särskilda affärer och köpa dyra speciallivsmedel och vara livrädd för att brödet ska innehålla nötter känns inte så chict. Utan det handlar om fullt friska människor som sätter upp egna regler för vad som är okej och inte. Som bygger sitt varumärke.
Så man behöver vara utbildad dietist för att bjuda på en enkel middag
för det har aldrig varit krångligare än nu. Frågorna haglar över bordet:
Stektes fisken i mättat eller omättat fett?
Hur långt har gurkan rest?
Är det här kaffet klimatsmart?
Och visst fan sitter det någon ute på flanken som har med sig eget
vatten att dricka eftersom hen har varit på vattenprovning och tagit
reda på vilket som passar hens personlighet. (”Nepal: Frisk och sund”).
Visst är det bra med engagemang, att någon bryr sig om utfiskade hav,
plågade grisar och innehållsförteckningar som bara består av E–nummer.
Men någonstans i jakten på hälsa fick vi en matfixering som inte känns
så hälsosam och som spridit sig till våra barn: Enligt Livsmedelsverket är det uppskattningsvis 1–5 procent av alla småbarn som är allergiska mot mjölk. Jag trodde det var 100 procent, i alla fall när man lyssnar på föräldrakåren för ett litet barn som skriker är inte längre bara skrikigt, utan mjölkallergiskt. Med all respekt till de som kämpar med remisser till allergimottagningar och läkare som inte tror dem, ni är många, vill jag ändå påstå att många föräldrar är felfinnare som är ganska snabba med att försöka hitta lösningar på allt. Även på det som inte tarvar en lösning.
Dieter, kostråd, politiska ställningstagande, matlarm, livsstilar och oro körs ner i en mixer och skapar en kollektiv matpanik som ingen mår bra av. Förutom de som är framsynta nog att snabbt skaffa sig en ny titel: PÄ – personlig ätguide.