”Doktorn tog mig på brösten”

Ny undersökning: Var femte kvinna kränks i sjukvården

Maja, 34, har svikits av sjukvården två gånger.

En husläkare klämde på hennes bröst och en psykiater ville ha en relation med henne när hon var deprimerad.

– Jag drar mig för att söka hjälp, säger hon.

Maja har lunginflammation.

Hon hostar och känner sig hängig, det går aldrig över. Därför gör hon det naturliga. Går till doktorn för att få hjälp.

Doktorn, hennes husläkare i det här fallet, tittar på henne och säger att hon ska ta av sig kläderna på överkroppen.

Maja förstår inte.

Allt?

Ja, säger läkaren.

Vad menar han? Han ska ju bara lyssna på hennes lungor. Måste hon ta av sig bh:n?

Ja, det måste hon.

Läkaren ber henne att lägga sig på britsen, på rygg. Hon blir förvirrad men gör det.

Inte ens när han börjar klämma på hennes bröst med båda händerna vågar hon protestera.

– Är de äkta eller har du gjort inlägg? frågar han.

Det har gått fem år sedan dess, men när Maja berättar skruvar hon på sig som om det hände nyss.

Hon är långt ifrån ensam om sin upplevelse, visar en nordisk enkätstudie.

Var femte svensk kvinna har någon gång varit med om händelser inom sjukvården som hon skulle kalla för övergrepp.

Kvinnan har känt sig respektlöst bemött eller grovt förnedrad.

En annars ”normal” händelse har plötsligt känts hemsk och kränkande.

Någon inom sjukvården har medvetet, som kvinnan uppfattat det, gjort henne illa kroppsligt eller psykiskt, grovt skändat henne eller utnyttjat hennes kropp och underläge för eget syfte.

– Frågorna vi ställde handlar om ganska grova saker, det var mycket vanligare än vad vi förväntade oss, säger Katarina Swahnberg, forskarassistent vid Linköpings universitet och en av dem som gjort studien.

”Läkaren har ett övertag”

Många av de kvinnor som Katarina Swahnberg har träffat i andra studier reagerade först efteråt, när de kom hem.

Vård är något vi förknippar med omsorg och värme, säger hon. En läkare ska hjälpa, ta om hand. Inte skada.

– Därför är det svårt att som patient förstå vad som händer. Man är oförberedd och förväntar sig inte att bli kränkt. Läkaren har ett övertag i alla avseenden. Jag tror att det finns ett stort mörkertal här, säger Katarina Swahnberg.

Det tog lång tid innan Maja berättade om läkarbesöket för någon. Att anmäla mannen fanns inte i hennes värld över huvud taget.

– Jag trodde inte att någon skulle bry sig om det.

Ringde till henne på kvällarna

Vi träffar Maja i hennes hem i Mellansverige. Den här veckan är radhuset ensamt och tomt eftersom barnen är hos pappan.

Skilsmässan för två år sedan var jobbig, säger hon. När hennes far dog samma månad hamnade hon i en kris och tvingades söka hjälp hos psykiatrin.

Hennes psykiater, som var i 55-årsåldern, var så trevlig och personlig att hon reagerade. Det blev värre.

– En gång när jag var extra dålig och låg inne på psyket sa han att jag skulle klä mig ”sådär sexigt som du brukar”. Han förkastade att jag hade en pojkvän, jag skulle göra slut och vara singel.

Trots att hon var reserverad mot honom började han ringa henne på kvällarna.

Maja kände sig beroende av att få antidepressiva medel och sömntabletter utskrivna och träffade psykiatern en gång i månaden i ett halvår.

Tills hon blev rädd.

– En kväll åkte jag in akut till psyket. Då tog han med mig till mottagningen i ett annat hus som var stängd på helger. Efter samtalet ville han följa mig hem och fika. Jag blev rädd och bad honom släppa av mig en bit ifrån porten.

Ville bjuda ut henne på middag

Nästa gång psykiatern ringde spelade hon in samtalet på mobiltelefonen.

– Han ville äta middag med mig nästa kväll.

Pojkvännens reaktion på samtalet gjorde att hon vågade berätta för sin kontaktperson på sjukhuset.

– Först blev jag ifrågasatt. Hon sa att läkaren hade ett sådant sätt, att det var hans kultur. Det är en konstig ursäkt, en läkare måste väl ha samma regler vilket land man än kommer ifrån.

Vad som hänt sedan dess vet hon inte. Bara att han ”inte är välkommen dit mer”.

Varför var det svårt att berätta?

– En läkare är en sådan auktoritet, jag var ung och mådde jättedåligt. Trodde andra skulle tycka att han bara var engagerad. Han gjorde ju inget brottsligt.

Många kvinnor resonerar som Maja. Det är ovanligt att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd får in anmälningar om sjukhuspersonal som begår övergrepp på patienter.

Anders Bergmark, handläggare på HSAN, säger att den här typen av ärenden är svåra att bedöma.

Vanligaste scenariot är att en äldre manlig sjukvårdspersonal försöker inleda en relation med en betydligt yngre kvinnlig patient.

”Vi är skyldiga att polisanmäla”

– Bara två personer vet vad som hänt. Vi har en skyldighet att polisanmäla om det finns en misstanke om brott, men det är väldigt ovanligt, säger han.

När landets läkarstudenter fick svara på enkätfrågor om hur etik togs upp i undervisningen fick läkarna kritik.

Mer än 60 procent uppgav att etiska problem sällan eller mycket sällan togs upp. Och mer än hälften svarade att de mycket ofta eller ganska ofta stött på dåliga förebilder bland lärarna.

– Det är ett stort problem. De har sett läkare som inte lyssnat eller brytt sig om vad patienten säger, säger Niels Lynöe som undervisar i medicinsk etik vid Karolinska institutet.

Vilken betydelse har bra förebilder för studenterna?

– Mycket stor för att man själv ska kunna bemöta en patient på ett bra sätt. En läkare måste vara oerhört lyhörd och visa respekt. Jag vill tro att många av exemplen på dåligt bemötande beror på att läkaren är aningslös och tar för givet att patienten är införstådd med vad som ska hända, säger han.

Vad är då en kränkning? Blir det mindre allvarligt om läkaren inte förstår vad han gör?

– Nej, vi har alla olika erfarenheter som får betydelse för hur vi reagerar. Var och en sätter sin egen gräns för vad som är ett övergrepp, säger Olga Persson på kvinnojouren Alla kvinnors hus i Stockholm.

I dag önskar Maja att hon pratat med någon direkt om vad som hände henne.

– Man förstår inte att det är allvarligt förrän man hör andras reaktioner. Om det hänt i dag hade jag aldrig ifrågasatt mig själv och mina upplevelser.

”Jag trodde att han ville mitt bästa”

Adele, 31, behövde en remiss till en psykiater. När husläkaren verkade förstå henne blev hon glad. Men snart kändes det olustigt.

Han ringde henne flera gånger på olika tider och ville ses. Under det sista mötet avbröt han samtalet, sa att han hade bråttom till en personalfest och frågade om hon ville följa med honom hem så han kunde byta om. Till sist berättade hon för en vän och för en socialsekreterare.

– Jag kände mig väldigt beroende av hans hjälp. Jag trodde i mitt hjärta att han bara ville mitt bästa, skriver hon i sin anmälan till HSAN.

Ärendet är under utredning.

”Du ska ta av dig alla dina kläder”

Maria, 27, besökte den 64-årige läkaren i april 2004 för att få ett läkarintyg till ett dykarcertifikat.

Nästan genast sade han åt henne att klä av sig. Hon frågade varför och sa att hon ville behålla underkläderna.

– Nej, om jag säger att du ska ta av dig alla dina kläder, så betyder det att du ska ta av dig alla kläder. Och när man behöver ett dykintyg och ska dyka så ska man faktiskt kunna ta instruktioner och inte ifrågasätta allt som en utvecklingsstörd, ska läkaren ha svarat enligt Marias anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Maria ville gå därifrån, men behövde intyget.

Läkaren tittade på hennes kropp i cirka 30 sekunder innan han sa åt henne att klä på sig.

HSAN bedömde att läkarens undersökning kan kritiseras men vidtar inga åtgärder.

FOTNOT: Namnen är fingerade.