”Vi får vackert acceptera att vi lever i en annan tid”

"Vi var jämt ute för det var roligare att vara där än att vara hemma"

helskärm

Utanför radhuslängan där jag växte upp fanns en liten asfaltsyta. Den var inte avsedd för lek utan var en otrafikerad korsning där några av småvägarna som löpte genom området möttes. Men om vi inte hade läxor eller något annat speciellt för oss så var det där vi var – jämt.

Det var som en skolgård i miniatyr kan man säga. Det fanns de som bara stod och hängde och tuggade tuggummi, de som jagade andra och drog dem i håret, de som blåste såpbubblor, de som studsade basketbollar, de som lekte låna-familjens-kvast-och-borsta-upp-sand-i-vinden-så-att-alla-får-i-ögonen-leken och så vidare. Jag försöker inte måla upp bilden av någon idyll här, för så roligt hade vi inte, poängen är att vi var utomhus väldigt mycket.

När alla barnen dundrade in genom sina respektive ytterdörrar var det med av frisk luft rosiga kinder och av damm röda ögon.

Det var aldrig någon vuxen med på planen, ingen var tvingad att vara där och ingen var där i syfte ”att vara utomhus”, utan för att det var roligare att vara där än att vara hemma.

Föräldrarna kom hem från jobbet, lagade mat, diskade och plockade undan och blev det någon liten stund över strax före barnen skulle komma in kanske de sjönk ned i en fåtölj och läste ett par sidor i en bok. Ur ett föräldraperspektiv var det ungefär som nu. Inte med den bästa vilja i världen fanns det särskilt mycket tid att vara utomhus med sina barn mellan jobb och läggdags. Utom på helgerna förstås.

Så om barn nu inte vill vara utomhus längre måste det bero på att de saknar den egna kraften att ta sig ut, därför att någonting annat lockar mer. Om nu inte tillgången på närbelägna asfaltsytor har minskat drastiskt vill säga. Sannolikt har datorn och mobiltelefonen en hel del med saken att göra. Barnens tid framför olika skärmar kan man ju alltid försöka begränsa genom regler.

Samtidigt som man, om barnen inte är sjuka, också vackert får acceptera att vi lever i en annan tid.