– Jag gick bara fram och kramade honom
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-14
Hon brukade vinka till killen tvärs över gatan när hon stod i fönstret och rökte.
En kväll skickade hon ett sms – och fick svar.
– Jag visste att vi skulle tycka om varandra, men inte om vi skulle bli kära. Men lyckligtvis blev vi det, säger Lisa Mattisson, 28.
Lisa Mattisson hade börjat tajma sina rökpauser med killen i huset mitt emot. Efter ett tag tillkom en obligatorisk vinkning.
– Jag såg bara en kille som i alla fall på håll såg söt ut och hade ett intressant kroppsspråk.
Skickade godnatt-sms
En kväll lyckades hon uppfatta hans namn.
– Någon ropade ”Danne”. När jag kollade upp hans adress fanns två Daniel där. Eftersom han såg ut som att han möjligen kunde ha utländskt påbrå gissade jag på den med krångligt efternamn, säger Lisa Mattisson.
En måndagskväll med vänner på besök kom idén upp att hon skulle skicka ett sms till killen med det krångliga namnet.
– När han släckte lampan sms:ade jag ”Gonatt från andra sidan gatan”.
Hon fick svar – och därmed inleddes en lång period med flitiga kontakter, inte bara via sms, utan också brev, affischer, löpsedlar, flaskpost och cd-skivor med musik.
Efter ett par månader föreslog Daniel Pernikliski att de skulle träffas i verkligheten.
– Då vågade inte jag. Det var en så fantastisk historia, hela vardagen blev så mycket roligare. Tanken på att bryta förtrollningen var skrämmande, säger Lisa Mattisson.
”Jag var så generad”
Men en tid senare bestämde de träff på hennes initiativ.
– Jag var så generad. Vi hade ju aldrig pratat i verkligheten. Jag gick bara fram och kramade honom och gömde mig mot hans axel.
Nu bor Lisa och Daniel ihop sedan drygt två år. Till familjen hör också Lisas dotter Molly, 12, och den gemensamma dottern Edith, snart två år.