”Är vi mindre gifta om jag heter vad jag alltid har hetat?”
Publicerad 2011-08-24
Malin Wollin konstaterar: Så typiskt moderna par att välja ett nytt efternamn.
Jag såg en brud i en bröllopsannons för några år sedan som hette Klittberg. I samband med vigseln tog bruden brudgummens efternamn Karlsson.
Klokt.
Men om du inte heter Klittberg eller Tuttsson eller Stjärtgren, varför byta därför att du är en kvinna och han är en man? Har vi inte kommit längre än så?
Varför inte välja det namn som är mest unikt, alldeles oavsett kön?
Jag försökte slänga in mitt och Joachims efternamn i Patent- och registreringsverkets namngenerator men jag förstod inte hur man skulle göra.
Wollin och Lantz. Vad kan det bli?
Wollantz. Fult.
Lantzwoll. Fulare.
Wolltzan. Jättefult.
Jag är ju Malin Wollin, kan jag inte fortsätta heta det om Joachim och jag gifter oss?
Är vi mindre gifta om jag heter vad jag alltid har hetat?
Jättemånga, verkligen jättemånga, tjejer byter från vackra namn som Wictorin och La Fleur för att byta till Johansson eftersom han ville ju så gärna det. Jag vill att Joachim ska byta till indiannamnet ”Han som älskar Malin” men jag förstår samtidigt att han inte älskar mig mindre bara för att han vägrar.
Så typiskt moderna par att välja ett nytt efternamn. Det är jämlikheten som ställer till det förstår ni.
Ska jag förklara?
Mannen vill att hon ska ta hans namn men hon vill inte. Och istället för att hon får sin vilja igenom(gud förbjude) så kompromissar man och väljer ett nytt med hittepåkaraktär utan någon som helst historia. Och det ska alltid vara så himla vackert, helst lite adligt sådär med lite omotiverade f istället för v och inkastade h så att det låter lite svalare. Gärna något med silver också. För att statuera ett exempel: Silfverhjählm.
Vill ni avslutningsvis ha ytterligare ett exempel för att tydliggöra vad jag menar?
Kvinnan tycker att varför ska hon städa bara för att hon är kvinna, men hon kan inte få mannen att städa så därför bestämmer de sig för att köpa städhjälp. Vips! så var det jämställda.
Inte.