Nu ligger morsan på lur!
Publicerad 2011-11-11
En mobiltelefon som övervakar barnen. Det började som ett socialt experiment och är idag en självklar del i många familjers vardag.
Nu ifrågasätts den nya övervakningstjänsten som tar reda på exakt var dina småttingar håller hus varje gång du oroar dig.
I dag finns positioneringstjänsten hos flera av de stora operatörerna och det blir allt mer populärt bland barnfamiljer.
Företaget Locilocis positioneringstjänst började som ett experiment för kompisgäng så att du skulle kunna se på mobilen eller datorn vilken bar polarna hängde på och kunna sluta upp för en öl tillsammans. Men det visade sig snabbt att det inte var grabbgänget som använde tjänsten. Utan föräldrar – för att ha koll på sina små.
– 30 000 barn och vuxna använder redan positioneringstjänsten och vi växer med över 1 000 abonnenter i månaden, säger Fredric Gunnarson, vd för Lociloci.
Spårar barnen
Aftonbladet har tidigare skrivit om gps-sändare insydda i förskolebarns kläder och metoden för att ha bättre koll på ungarna kritiserades hårt. Det ansågs vara integritetskränkande och inte tillräckligt tillförlitligt eftersom en gps-sändare ibland kan förlora täckning utan att varna.
– En positioneringstjänst kräver varken dyr utrustning eller gps-sändare. Du spårar barnen via mobiltelefonen som har kontakt med närmaste telemast och fungerar i alla nät oavsett vilken operatör du eller barnen har, säger Fredric Gunnarson.
I Locilocis tjänst kan föräldrar bestämma ett bevakningsområde med ett larm som sätter igång om barnet går utanför. Föräldrarna skickar en förfrågan till barnens mobil om att spåra telefonens position och den måste aktivt godkännas från den telefonen.
Även den här typen av positioneringstjänster har mött motstånd eftersom risken finns att barnen övervakas mot sin vilja. Hur föräldrar väljer att prata med sina barn kring övervakningen lägger sig Lociloci inte i.
– Användningen måste ske i samråd med barnen, men för barnen borde det inte vara några konstigheter. En åttaåring vill förmodligen inte göra något utanför mamma och pappas radar ändå. En tonåring kan göra en deal med föräldrarna om att vara ute längre om föräldrarna kan hålla koll via mobilen, säger Fredric Gunnarson.
"Kan invagga falsk trygghet"
Barnpsykologen Jenny Klefbom är kritisk till bevakningen.
– Har man så dålig relation till sina barn att man tycker att det här är ett bra sätt att ha koll, då skapar det nog mer avstånd och lögner än närhet, säger hon och fortsätter:
– Behovet att övervaka sina barn ska inte finnas. Pratar man med varandra behövs inte en sådan här lösning. Det är som att lösa konflikter med vapen.
När både barn och föräldrar är med på bevakningen och den används för att lösa vardagsbestyr såsom träningar, hämtningar och lämningar ser Jenny Klefbom inga problem. Men att använda det för att släcka kontrollbehov och stilla föräldrars oro är inte rätt lösning.
– Det är som att läsa någons dagbok och att kränka sitt eget barn är alltid fel. Föräldrar ska inte veta allt som deras tonåringar gör, säger hon och fortsätter:
– Övervakningen är ett simpelt instrument och kan invagga en falsk trygghet. Det spelar ingen roll att man har koll på var barnen är om man inte vet vilka som är där och vad de gör.