”Det som känns förbjudet är oftast förbjudet”
Publicerad 2011-11-22
Läs Åsa Erlandsons krönika
När man var tonåring var det enkelt. Då gick gränsen vid om han ”var inne”, i alla fall när någon som legat och slaskat tratt hela natten skulle försvara sig inför kompisarna dagen efter. ”Han kom utanför”, är också en annan favorit högt upp på hycklerilistan.
Enligt en ny undersökning går gränsen långt tidigare, nämligen vid en kyss. Tänk om det vore så enkelt. Att jaha, nu har du kysst någon annan och då har du alltså varit otrogen. Svart på vitt. Inga tveksamheter. Men så funkar det ju inte. Det går inte att dra en exakt gräns.
För hur ska vi till exempel göra med den som ägnar all vaken tid att tänka på sexiga Susanne/Sten på jobbet? Som går på toa tio gånger varje förmiddag bara för att få passera hennes/hans rum, och gör sig onödiga ärenden till postfacken i hopp om att stöta ihop. Det är en tankemässig otrohet som inte går att reglera.
Det man får fråga sig är ”skulle jag själv acceptera det här?”. Förutsatt att man inte är sjukligt svartsjuk och går i taket bara ens partner pratar med sin personliga bankman. Gillar man verkligen varandra vill man också vara med varandra. Då uppstår förhoppningsvis inte behovet, eller tveksamheterna.
Otrohet är att sätta sitt förhållande på spel och det som känns förbjudet är oftast förbjudet. Egentligen är det rätt enkelt: Den dag man behöver fråga sig var gränsen går, har man nog redan passerat den.