Min sambo säger inte åt tonårsbarnen

Jag lever tillsammans med en man som har två barn i yngre tonåren. Vi har inga gemensamma barn. Dilemmat jag har är att han inte säger ifrån så mycket till sina barn som han skulle behöva — och när han väl gör det så händer det att han ger med sig efter ett tag ändå. Barnen får göra i stort sett vad de vill hemma hos sin mamma. Jag tycker att de är så pass stora att de kan hjälpa till hemma men det händer inget och min sambo hjälper inte till att pusha på heller. De är väldigt slöa och förstår inte att man kan ta bort skräp, torka upp efter sig och liknande.

Jag har försökt att prata med min sambo om att vi behöver striktare regler samt att barnen måste få nåt straff och så vidare, men då blir han oftast sur på mig istället. Vad ska jag göra?

Nanny Anne-Lie: Att leva som separerad förälder skapar ofta ett dåligt samvete. Man vill ha ”sin barntid” utan konflikter och tjat. Ju mindre tid man har tillsammans, desto tydligare måste man framstå som förälder. Barnens fostran måste pappa/mamma bestämma sig för, men husets regler som gäller i ert hem är även din sak. Barn och ungdomar testar allt för att se om det är hållbart.

Inför ett veckomöte då ni går igenom hur veckan fungerat/inte fungerat. Ett poängsystem för varje barn är smidigt, där allt som rör dem själva ingår. Med vissa uppnådda poäng följer till exempel veckopeng eller aktiviteter. En utebliven aktivitet ena vecka kan bli verklighet nästa. Ha en positiv och stödjande inställning till det som ska fungera. Straff är inget bra alternativ om du vill att ungdomarna ska känna delaktighet.

Jag tycker även att du kan planera lite egentid de helger barnen bor med er. Ge utrymme för barnen att äga sin pappa som dom faktiskt bara har på deltid.