"Det är viktigt att inte känna sig som ett offer"

Agneta Elmegård

Agneta Sjödin om nya boken och sina val

Hon hoppade av ’’Let’s dance’’ för att det var för ytligt och syns allt mindre i ­tv.

Glittriga långklänningar har bytts ut mot vandrarkängor.

Efter sin ­pilgrimsvandring släpper nu Agneta Sjödin sin tredje bok och försöker – komma underfund med sin tro.

Agneta Sjödin började sin inre resa för länge sedan. Enligt henne själv har hon alltid varit en sökare, men det är först på senare tid som hon funnit frid i sig själv. Hon ses allt mer sällan i tv-rutan och efter vandringen i Spanien och pilgrimsvägen Santiago de Compostela såddes fröet till hennes nya bok – ”En av de tolv”. I boken spelar Jakob, en av Jesus tolv lärjungar, huvudrollen.

Agneta Sjödin har intensiva ljusgrå, snälla ögon. Hennes höga kindknotor ramas in av en kort page. Dottern Maja är med när jag träffar Agneta över en fika i Rosenlunds trägård på Djurgården i Stockholm. Min tid med henne är begränsad för Agneta Sjödin är en upptagen kvinna, hårt bokad. Hennes nya bok, hennes tredje, har åter satt fokus på hennes liv.
Du har rest världen runt för att hitta inspiration till den här boken. Vad vill du säga med den?

– Det var när jag kom fram till katedralen i Santiago de Compostela i Spanien där man tror att Jakob är begravd som det gick upp för mig att man inte vet så mycket om honom. Så jag började läsa partierna i Nya testamentet där han är omnämnd. Jag reste till Israel och Spanien, till de platser Jakob sägs ha varit på, för att få en bild av hur han var som människa och hans förhållande var till de han höll av. Jag tror att Jesus lärjungar var gifta och hade barn och familj.
Är det en kärleksroman?

– Ja, på sätt och vis kan man säga det. Hälften är fiktion och egna fantasier, blandat med det man tror sig veta om Jakobs liv. Kärleksbudskapet är starkt men boken ­visar också att livsvalet inte alltid är självklart. I boken väljer Jakob livet och kärleken framför mörker. Det är en skildring av godheten inom oss och vår förmåga att känna hopp.
Jag har mer förknippat dig med New Age än med kristna värderingar. Det är tvära kast du gör. Hur troende är du?

– Jag har alltid varit fascinerad av Jesu lära och hans liv. Jag har en gudstro, jag tror på det goda, men också att man ska lyssna inåt. Jag ser inget motsatsförhållande i det här. Tron är något jag bär inom mig och som hjälper mig, det är ett redskap för mig att må bra i vardagen och i livet.
Delar din man din tro?

– Nej, det gör han inte, men han är mycket tillåtande. Han dömer inga andra för att de tror på det som de gör.
Har du alltid varit en sökare?

– Jag har alltid sökt utifrån att må bättre, men det var först när jag gick min prilgrimsvandring som jag tycker att saker och ting föll på plats. Min syn på livet har förändrats. Jag känner mig lugnare nu.
Hur då?

– Jag har insett hur viktigt det är lyssna inåt. För mycket prat om gudstro kan skapa fördomar. Om människor i världen lät sig väg­ledas och upplysas av sitt inre ljus skulle världen se annorlunda ut.
Det där är ett citat ur din bok. Speglar din senaste bok ditt eget liv?

– Ja, på sätt och vis. Men ändå inte. Den skiljer sig mycket från min förra bok som var mer självutlämnande. Det finns alltid fragment av självupplevda partier i mina böcker.
I din förra bok, ”En kvinnas resa” avslöjade du saker som sexuella övergrepp vilket tidigare aldrig kommit ut i media. Har du fler hemligheter som vi kommer att kunna läsa om?

– Ha, ha. Nej det tror jag inte. Visst kan man spetsa till det ­ibland, men något måste jag ju hålla för mig själv.
Var det svårt att avslöja den hemligheten — att vara så självut­lämnande?

– Det kändes viktigt att ta med det i boken. Eftersom folk skulle förstå att det var jag, att det var självupplevt, så ville jag vara öppen med det. Övergrepp och utnyttjande drabbar många kvinnor och det är viktigt att man inte känner sig som ett offer. Men det var jobbigt att skriva om.
I teverutan har vi mest förknippat dig med glamorösa, glittriga långklänningar. Lever du ett glamoröst liv?

– Mitt liv är inte glamoröst. Mitt liv är något helt annat. Bilden du sett av mig i tv stämmer inte överrens med hur jag är privat. Jag hoppade av ”Let’s dance” för att för jag inte klarade av kontrasten mellan det ytliga och min inre övertygelse.
Hur menar du?

– Man måste vara sann mot sig själv och inte förställa sig bara för att andra förväntar sig att man ska vara på ett speciellt vis. Jag är en naturmänniska. Jag tar heller långa promenader i skogen än går på premiärer.
I teveprogrammet ”Spårlöst” hjälpte du personer att hitta ­sina anhöriga. Det måste varit ett tack­samt jobb?

– Det var känslomässigt väldigt jobbigt att spela in programmen. Det var så mycket känslor i omlopp och väldigt mycket arbete som ligger bakom varje avsnitt.
Du fick mycket kritik efter att du intervjuat Deepak Chopra i teve. Att du inte ställde tillräckligt med kritiska frågor. Hur ser du på det?

– Jag var nyfiken på honom och ställde de frågorna jag ville ha svar på. Jag är ingen utbildad journalist. Jag ställde de frågor jag ville ha svar på helt enkelt. Det är viktigt att det känns rätt inifrån och det gör det med Deepak, men nu är det ett bra tag sedan vi träffades.
Jag vet också att du har­kontakt med den amerikanske new­age-författaren Paolo Coelho. Vad har han betytt för dig?

– Han är en väldigt speciell person. Jag har haft några inspirerande möten med honom. Han har lärt mig hitta sidor hos mig som jag inte trodde fanns.
Blir det författarskap eller tv för dig i framtiden?

– Vi får se. Varje gång jag avslutat en bok längtar jag efter att få skriva en ny. Jag har alltid datorn med mig vart jag än åker. Jag har inte gått någon skrivarkurs. Jag vill alltid hitta min egen väg. Jag tycker att själva läsandet i sig är en skola, att läsa en bra författare. Just nu läser jag Diane Setterfield ”Den trettonde historien”, mycket bra.
Får du hjälp i ditt skrivande av någon högre kraft?

– Ha ha, det vet man aldrig.

6 livsråd från Agneta

?Respektera dig själv och dina medmänniskor.

?Tvinga aldrig på din tro eller egen övertygelse på andra.

?Döm inte andra människor för du vet inte vad de gått igenom.

?Våga möta människan bakom fasaden.

?Möt alla du träffar som en medmänniska.

?Lär dig att lyssna inåt.