”Att bli mamma är en passion”

Pernilla Ericson

Majgull Axelssons nya roman handlar om förgörande moderskärlek

Hon kan som få doppa pennan i mörkret inom oss.

Talangen för att skildra utanförskap, och förmågan att lyfta upp kvinnorollen i ljuset, har gjort Majgull Axelsson till en älskad författare. Nya romanen heter ”Moderspassion”.

– Att bli mamma är en passion.

En fullkomligt uppslukande känsla.

Den första december 1997 förändrades Majgull Axelssons liv dramatiskt.

– Jag minns ögonblicket när Ulrika Knutson läste ”Och vinnaren är... 'Aprilhäxan'”. Jag reste mig upp och slog händerna för ansiktet. Känslan var ”Jävlar, jag kunde!”.

Vi sitter i den blomstrande bersån utanför Majgull Axelssons hus. Blicken mittemot strålar vid minnet.

Fjorton år har gått sedan hon vann det prestigefyllda Augustpriset, vilket gav boken en katapulteffekt på topplistorna. Men vägen dit var inte helt enkel. Länge var hon livrädd för författarskapet. Arbetarklassbakgrunden spelade in. Dokumentärromanen om gatubarnet Rosario, som tvingas sälja sin kropp för att överleva, tog henne över tröskeln.

– Jag hittade ett språk. Och det var fantastiskt.

Augustpriset blev ett kvitto på att hon lyckats.

Vad hände inombords, när du blev en firad författare?

– Stolt, glad – men också rädd. För blickarna, och uppmärksamheten. Att stå i en kö utanför bankomaten, lite sjavig och trött, och höra en viskning: ”Det är Majgull Axelsson”.

Hon beskriver en annan märkbar förändring. Plötsligt behövde hon inte oroa sig för pengar.

Unnade du dig något speciellt då?

Hon reser sig.

– Du ska få se. Den hänger här inne.

Jag följer med in i ett ljust vardagsrum. Majgull Axelsson stannar framför en stor akvarell av Peter Dahl. Den får ett kärleksfullt ögonkast.

– Den är jag väldigt stolt över.

Tre beröringspunkter återkommer i dina böcker; familjeförbindelser, klassproblematik och maktlöshet.

– Ja, och jag vet precis varför det ständigt återkommer. Men det är högst privata saker.

– När det gäller ”Aprilhäxan” kan jag äntligen tala om vad som fick igång mig. Min syster fick en hjärntumör i början av nittiotalet. I samma veva fick pappa alzheimers. Två personer i min familj drabbades och blev till människor som jag inte kände igen. Det var en chock.

Har det hjälpt dig att skriva?

– Ja, det har det. Inte terapeutiskt, för det har jag skött på annat sätt. Men det har hjälpt mig att få grepp om vad det är som händer när en anhörig blir svårt sjuk. Jag fyller 65 år nästa år. Och inte en enda människa i min bekantskapskrets har kommit undan. Alla drabbas av någonting, eller hos någon närstående, någon släkting eller vän.

Försvinner dina romankaraktärer när du är klar med dem?

– Ja, det gör de, alla utom en. Den enda som levde kvar på ett omedvetet plan var Hubertsson, den manlige läkaren i ”Aprilhäxan”, som jag var så svårt förälskad i. När jag satt och signerade böcker sa en kvinna ”Nu ska jag hem och läsa”. Då hörde jag mig själv ropa: ”Hälsa Hubertsson!”. Han finns i boken, och hon skulle få träffa honom för allra första gången.

Den nya framgången väckte prestationsångest. Arbetet med uppföljaren ”Slumpvandring”, var stundtals tungt.

– Jag visste ju att jag skulle få stryk av kritikerna, eftersom ”Aprilhäxan” blev en sådan häpnadsväckande succé. Jag var livrädd för det. Och jag fick lite stryk, men inte så farligt. En människa på radion kallade den ”kärringaktig”, henne har jag fortfarande inte förlåtit, säger hon skrattande.

Vägen in i ett skrivarflöde går via research. Majgull Axelsson, som i 20 år arbetade som journalist, går grundligt tillväga. Intervjuer, faktakoll och miljöer.

– Jag reser runt som en filmare och försöker hitta platser där mina karaktärer kan befinna sig.

Arbetet med nya romanen ”Moderspassion” förde henne till Arvika. Där bor hennes huvudperson Minna, som driver Sallys Café & Restaurang. En våldsam storm tvingar några människor i skydd under hennes tak – och hennes liv kastas om. För Minna bär på en mörk hemlighet, som hon kämpar med näbbar och klor för att hålla inom sig.

Majgull Axelsson snubblade över ordet ”Moderspassion” på nätet, och det gav stomme åt hela berättelsen. Moderskärleken är ett starkt tema i berättelsen.

– Att bli mamma är en passion. En fullkomligt uppslukande känsla. När min äldsta son var nyfödd visste jag knappast var han började, och jag tog slut.

Arvssynd är ett annat inslag i boken. Kvinnorna i Minnas släkt har fått barn i tidig ålder, vilket stämplat dem med dåligt rykte. Medkänslan med dem är hämtad ur Majgull Axelssons eget liv.

– Min syster blev med barn och då var hon tvungen att gifta sig. Att jag inte blev med barn, det hade ju bara med läkemedelsindustrins framsteg att göra. Jag tillhörde den första p-pillergenerationen, och det räddade mig. Vilken frihet det var. ”Jag behöver inte fjäska för den här karln, jag kan be honom fara och flyga om han inte passar mig”.

På sidan 359 har du en våldsam uppgörelse med skällsordet hora. Jag satte mig rätt upp i soffan när jag läste det. Kanske för att jag tillhör generationen då det började bli vanligt som skällsord i skolorna. Flickor som kysste mer än en pojke på skoldiscot kunde brännmärkas med det ordet.

– Jag blir så fullständigt rasande när jag hör det. Begreppet hora, för mig var det ett 1800-talsord. Hur farao kunde det dyka upp igen, och bli någonting som man kunde stämpla unga flickor med, som själva bestämmer över sina kroppar och sin sexualitet? Det är ett lömskt, manschauvinistiskt sätt att försöka ta makten över kvinnors kroppar. Och vi bör inte godta det.

Kritiker har anklagat dig för att måla en mörk bild av världen.

– En recensent i Aftonbladet skrev att ”Slumpvandring” borde ha haft ett annat slut. I stället för att ta livet av sig borde huvudpersonen ha fått flytta till Stockholm och komma in på Konstfack. Jo, men då är det ju en helt annan berättelse, och då kan hon skriva den. Jag kan inte göra det åt henne.

Hon skrattar till. Ut från huset kommer vuxne sonen Patrik, som bidrog till nya boken med kunskaper i grekisk mytologi. Ikväll ska de middag.

Kommer du att läsa recensionerna nu?

– Jag har inte gjort det de senaste gångerna. Men de här åren har gjort mig starkare i mig själv, och jag känner inte längre att andra alltid har mer rätt än vad jag har. Det kan vara så... att det är mina berättelser.

Genombrottet

Majgull Axelsson slog igenom med ”Aprilhäxan”. Romanen belönades med Augustpriset och satte rekord hos Månpocket, som 1998 sålde 194 000 exemplar av boken. Den nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Majgull Axelsson har skrivit sex skönlitterära böcker. Av hennes dokumentär-romaner är ”Rosario är död” den mest kända.

Totalt (pocket inräknade) har hennes böcker sålts i 850 000 exemplar i Sverige.De finns utgivna i 23 länder, bland annat i USA, Australien och Tyskland.