”Vi kan inte ha dem i livmodern hela livet”
Publicerad 2011-11-11
Läs Åsa Erlandsons krönika
Jag kan inte tänka mig något värre än ett barn som försvinner och visst vore det praktiskt med ett chip inopererat i barnet.
Men det måste finnas gränser för kontrollbehovet. Vi kan inte ha dem i livmodern hela livet, så fort de kommer ut vidgas deras värld och så ska det vara.
Därför är jag mot övervakningstjänster. Dessutom får kontrollen motsatt effekt. När behovet av att ständigt försäkra sig får flöda fritt skapas bara mer oro, inte lugn.
Det är en cynisk affärsidé att ge sig på den känsligaste målgrupp som finns: oroliga föräldrar. Locoloci är bara intresserade av att hitta ett nytt sätt att tjäna pengar när grundidén, positioneringstjänster för vuxna, tagits över av andra.
Nu har de lyckats skapa ett behov hos föräldrarna för även de som är mot, dras med när (man tror att) alla andra gör det. Annars har man ju aktivt valt att avstå från något som eventuellt, kanske och i allra allra värsta fall hade kunnat förhindra en katastrof.
Övervakningsbolagen vurmar för föräldraansvar men skiter helt i vilket ansvar de själva har när de tjänar pengar på att bidra till bilden av Skräcksamhället. En värld där vad som helst kan hända och där andra vuxna inte längre är en tillgång (”it takes a village to raise a child”) utan en fara i form av potentiella mördare/pedofiler/våldtäktsmän.
(Apropå ansvar: Läs gärna det finstilta i Locilocis användarvillkor under rubriken ”Ansvarsbegränsning”. Ytterligare ett skäl att genast surfa iväg från deras hemsida).
För övrigt är det en konstig tid vi lever i, en tid av Paradoxical Parenting: Samma föräldrageneration som rasar mot ”övervakningssamhället”, reggar sig glatt på Locilocis sajt. För friheten att slippa bli kontrollerad gäller bara oss själva, inte våra barn.
Amerikanske ex–presidenten Roosevelt har sagt: ”The only thing we have to fear is fear itself”. Nojiga föräldrar har blivit business och DET är det mest skrämmande med allt det här.