”En kvinna som vill ha förändring är... bråkig?”
Årets bråkigaste kvinna. Verkligen?
Jag tror att jag förstår tanken och den är god. Tankar är ju ofta det.
Men är Anna Serner bråkig?
Har hon kissat på golvet i protest, har hon vält på stolar och skrikit och gapat?
Har hon gjort sig omöjlig?
En kvinna som beter sig som en man, en kvinna som ställer krav, en kvinna som vill ha förändring är... bråkig?
Hysterisk och gapig är andra epitet vi får leva med när vi säger vad vi tycker.
Är Anna Serner bråkig för att hon är bråkig eller är Anna Serner bråkig för att vi andra sköter oss och rättar oss i det feminina ledet?
En pundare på Sergels torg som vägrar följa med polisen sedan han snattat choklad på Pressbyrån är bråkig. Han sparkar med sina pundarben och hytter med näven. Han är arg och han är bråkig.
Är Anna Serner bråkig när hon föreslår att vi ska sträva efter 50-50 och inte nöja oss med mål på 60-40? Är Anna Serner en bråkstake när hon kommer med det häpnadsväckande uttalandet att män sitter på högre poster därför att de har beretts plats?
Är Anna Serner bråkig?
Nej.
Men det kanske är jag som är tråkig.