”Planerad romantik går alltid åt helvete”

Terri Eriksson om kärleksfirande som resulterat i mindre sexiga upplevelser

Jag har svårt för dessa speciella dagar som ska firas på diverse sett, allt från ”Kanelbullens dag” till Alla Hjärtans.

Hur romantiskt är det att vara romantisk på en dag där det FÖRVÄNTAS av dig att vara romantisk, spontan och överraskande? Blotta tanken får mig att slå bakut.

(Det är som att bylineplåtas till tidningen och försöka se avslappnad, naturlig och glad ut samtidigt – helt konstlat och åt helvete omöjligt.)

Nästan varje gång jag och min man Olle har planerat romantik har det gått åt helvete.

Antingen har jag eller barnen blivit sjuka.

En födelsedag var jag så trött efter massa jobb och tusen förkylningar att jag vägrade lämna sängen, trots att maken hade bokat bord på lyxkrog.

På spa fick Olle någon slags hårsäcksinflammtion och bölder över hela bålen av en aromamassage.

Inte så sexigt.

När vi skulle fira vår bröllopsdag på ett anrikt femstjärnigt hotell i Spanien slutade det med att påven dog, det blev landssorg, nästan allt stängde.

Jag åt en dålig mandel på en bar, blev matförgiftad och istället för att testa den breda härliga sängen fick jag stifta närmare kontakt med den (i och för sig femstjärniga) toan. Hela natten. Inte så sexigt det heller.

I ett kaosartat småbarnsliv finns inte romantiken på ett särskilt datum, eller på finrestaurangen, lyxhotellet eller spahotellet.

De riktiga hjältedåden är att älska varandra även de dagar då man hittar snorkråkor bakom soffan och snus i en kvarglömd kaffekopp.

När någon har glömt att köpa toapapper och det enda man har är julservetterna.

Kommer Olle hem med en välkyld skumpa och en bal med toapapper en sån dag är jag hans för resten av livet.