”Idag har den gravida kvinnan utslagsrösten”

Terri Eriksson om situationer som inte går att lösa så att alla parter blir glada

helskärm

Att bli förälder mot sin vilja är onekligen ett ämne som engagerar oerhört.

Vi har fått läsa Pelles historia om hur han blev pappa mot sin vilja och Annas om hur hon valde att behålla det barnet hon väntade, trots att den blivande fadern absolut inte ville det.

Jag förstår Pelles trauma, herregud, ens barn ska ju vara väntat och efterlängtat.

Inte något som man får dumpat i knäet ”Här varsågod, nu är du förälder!”

Självklart är det förjävligt.

Samtidigt – vad är alternativet? Tvångsabort?

För ett par år sen intervjuade jag en kvinna, Synnöve.

När det visade sig att hon var gravid var relationen med den blivande pappan redan över.

Efter lite funderande valde Synnöve att behålla barnet utan att tillfråga sitt ex.

Naturligtvis har hon fått massor av kritik för detta, men hon ville vill vända på det: ”Varför skulle jag göra abort bara för att pappan, som jag ändå inte lever med, eventuellt skulle vilja det?”

Ja, varför? Skulle inte det vara ett lika stort övergrepp som att bli pappa mot sin vilja?

Det är ett komplicerat ämne, när en vill ha ett ofött barn och den andra absolut inte vill det.

Det går liksom inte att lösa så att alla parter blir glada.

En kommer alltid att bli överkörd big time i en av de viktigaste frågorna i livet.

Idag är lösningen att det är den gravida kvinnan som har utslagsrösten.

Det blir orättvist många gånger, men jag kan inte se hur man kan göra annorlunda.

Mer än den vanliga tråkiga visan; att förebygga skitsituationen genom att alltid använda kondom.

Men jag är inte dummare än att jag fattar att det är ett värdelöst besserwisserråd som ofta har en tendens att komma lite för sent.