”Jag begriper ingenting som har en on-knapp”
Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2011-09-22
Malin Wollin har en bottenlös tro på barn och deras teknikkunskaper
Jag är en komplett el-idiot. Jag begriper ingenting som kopplas till något och har en on-knapp.
Jag förstår fortfarande inte hur vi kan ringa med telefoner.
Varför kan jag höra mammas röst fast hon är så långt borta och hur kan flera hundra samtal ringas på samma tunna telefontråd utan att man hör varandra?
Ni förstår, jag ligger efter.
För efter telefonin 1893 så har vi fått både TV och internet och mobiler och GPS och microvågsugn och jag bara följer med.
Hur kan min GPS, som jag vann i ”KändisJeopardy”, veta var vi är? Hur mycket cancer strålar ner i min hjärna om en satellit i rymden ska hitta och scanna vår bil på Coops parkering? (Ja, jag behöver GPS för att hitta bästa vägen hem).
Och när jag åker hem från Coop lyssnar jag på P1 och vilka vågor rider de rösterna på, gamla radiovågor eller något trådlöst som också strålar min hjärna och krockar med GPS:en och min smartphone som ligger under handbromsen?
”Vi vill ha en dator”, säger barnen.
De har både Wii och Nintendo och Playstation som vi sa att vi aldrig skulle köpa men så gjorde vi det och nu används det av ingen.
De vill bara ha en dator. De lånar Joachims tröga laptop och skapar figurer i Moviestarplanet och chatta med sina kompisar.
”Mamma, det funkar inte.”
Jag ligger i soffan och tittar på TV. Jag vill resa mig upp och hjälpa till med Moviestarplanet lika mycket som jag vill springa rakt fram och köra in huvudet i ”Ensam mamma söker”.
”Jag kan inte. Lös det själv.”
Jag har en bottenlös tro på barn och deras teknikkunskaper. Jag tror att de kan bara för att de är barn. Att de med sina små men effektiva barnhjärnor kan räkna ut saker som vuxna måste ha ett diplom för att förstå. Ungefär som att spädisar kan dyka i vatten eftersom de nyssens låg i ett vått sköte.
”Du är ett barn, alltså kan du, sluta nu störa mig är du snäll.”
Jag tänker att barn mår bra av att klara sig själva. Om jag går in och hjälper henne välja frisyr till sin moviestar så gör jag henne en otjänst. Bättre då att hon får sitta och krångla, använda svordomar hon lärt sig någonstans och till slut hitta rätt.
I går ringde min sjuåring själv till en 4H-gård för att fråga om hon får gå på kanintisdagarna.
Visst är det fantastiskt att våra ungar är bättre än oss på att fixa och trixa med datorer och telefoner. Men de ska lära sig vara självständiga socialt också, glöm inte det.
Och på tisdag blir det kanintisdag på 4H. Tror jag.
Det var ju inte jag som ringde.