Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

”Vi föddes samma dag på samma BB – nu är vi ett par”

Uppdaterad 2019-06-14 | Publicerad 2009-04-09

Lisa och Alexander: Kanske är det ödet

Trots att paret delar samma astrologiska öde tycker de inte att de är superlika. ”Vi kanske inte är lika till sättet”, säger Lisa och Alexander fyller snabbt i: "Men blandning är bra. Och vi är bra för varandra i alla fall."

De föddes på samma sjukhus, på samma dag – på skottdagen till råga på allt.

I dag lever Alexander och Lisa tillsammans.

–?Kanske är det ödet, säger Lisa Frisell, 25.

De kom till världen 29 februari 1984 på Eskilstuna lasarett. Alexander till vänster och Lisa till höger. Bebisen i mitten är för dem okänd.

Alexander Blank och Lisa Frisell rotar igenom lådorna, fast övertygade om att hitta bebisbilderna där de som alldeles nyfödda slumrar tätt intill varandra.

Men de har precis flyttat in i den lilla ettan i Majorna i Göteborg och alla saker har ännu inte kommit på plats. Från tv:n hörs en ivrig sportkommentator och Alexander slänger då och då en blick mot rutan.

Parets historia börjar samma dag som de föddes. Den 29 februari 1984 kom tre barn till världen på Eskilstuna lasarett. På förlossningen hann de blivande mammorna byta ett par ord med varandra. De småpratade om vädret, det hade varit kallt och halt att köra in.

–?Jag tror de skojade om att det var typiskt att vi skulle komma på skottdagen, säger Alexander.

Han föddes först, klockan 10.17, och är exakt fem timmar äldre än Lisa, som kom 15.17

–?Ja, du är väldigt stolt över det där, att du kom först, säger Lisa med ett leende.

”Det är lite speciellt”

De har slagit sig ner i köket och dukat fram florsockerpudrad kladdkaka och på bordet står en termos kaffe. Sedan sex år tillbaka är de ett par och vana vid att folk höjer på ögonbrynen när de berättar att de faktiskt träffades på BB första gången.

–?Ja, många tycker det är roligt, särskilt att vi är födda på skottdagen. Och våra föräldrar tycker såklart att det är extra roligt. De tycker det är lite speciellt att vi är tillsammans, säger Alexander.

–?Ja, men det är det ju. Det känns lite som ödet, säger Lisa och buffar på Alexander med ett leende.

Hon vet att han inte tror på sånt och att han inte är ett dugg intresserad av astrologi. Själv läser hon alltid deras horoskop, gärna högt så att Alexander också ska höra.

De är fiskar, men Lisa stannar upp när hon ska beskriva stjärntecknets egenskaper. Minnet räcker inte till, hon slår på datorn och knappar in en fråga på Google.

Jobbar med människor

–?Jo, här står det att vi är lugna, kärleksfulla och känsliga. Och att vi ska jobba med människor. Och det ska ju vi, säger hon, glatt triumferande till Alexander som snart är färdigutbildad lärare medan Lisa pluggar till logoped.

Men vi backar bandet. Vad hände efter att de två bebisarna fötts den där kyliga skottdagen för 25 år sedan?

Plötsligt minns Lisa var hon lagt bilderna och vips ligger ett fotoalbum på bordet. En av bilderna föreställer deras allra första timmar i livet där de ligger uppradade på en sjukhusfilt. Förutom Lisa och Alexander ligger där ett tredje litet knyte, men vad som hände med den lilla bebisen vet de inte.

–Men det vore kul att ta reda på, skojar de.

Alexander pekar på ett annat fotografi. Där ligger två nyfikna bebisar, båda med stora intresserade ögon. Alexander tittar rakt in i kameran, medan Lisa tycks ha hittat något mycket mer spännande utanför bilden.

Växte upp på olika håll

–?Lisa var den sötaste bebisen. Nej, jag ändrar mig. Jag var ­sötast då och hon är sötast nu, säger Alexander med en blick på kortet och en blick på sin tjej.

Men det är de enda korten de har på sig tillsammans som barn. Därefter gick åren. De växte upp utan varandra, började på olika dagis och hamnade i olika skolor.

Lisa växte upp på en gård utanför Eskilstuna och Alexander bodde inne i stan.

Inte förrän de båda började på samma skola i högstadiet korsades deras vägar igen.  

–?Jag visste väl om att det var någon Lisa som jag fötts samtidigt som jag, men jag kopplade aldrig vem det var.

Det var först när Lisas mamma hittade en skolkatalog som hon kunde peka ut Alexander för Lisa. Nu visste de om varandra, men inget mer hände.

I gymnasiet hamnade de i samma klass och i efterhand har de fått höra hur deras föräldrar – på varsitt håll utan att ens ha kontakt med varandra – tydligen har tasslat om att de skulle bli ihop.

–?När man pratar om det såhär, känns det ju som våra föräldrar haft stenkoll på att vi skulle bli ihop hela tiden. De är nog smartare än man tror, säger Alexander plötsligt.

Men om det nu är en konspiration så verkar han rätt nöjd med den.

Han tittar ofta mot Lisa, häller upp mer kaffe när hennes kopp är tom. Det märks hur mycket de tycker om varandra.

Firar den 28

Trots att de varit ihop i sex år har de bara firat två äkta födelsedagar ihop. Skottdagarna, när de fyller år ”på riktigt”, infaller ju bara var fjärde år och då försöker ­paret göra något extra. De reser någonstans tillsammans eller ordnar en stor fest.

Är det inte skottår så firar de den 28 februari, helt enkelt. Då startar Lisa dagen med sång som Alexander hummar med i. Han tycker nämligen inte att han är någon skönsjungare, så sångbiten får Lisa ta. Sedan bakar de tårta ihop.

Att enas om det bästa med att fylla år samma dag är lätt:  

–?Det är ju ingen risk att vi glömmer den andres födelsedag i alla fall. Och det är kul att kunna dela dagen med någon, säger Lisa.

Plötsligt ringer det på dörren och Lisas pluggkompis Cissi kliver in. Hon minns hur förvånad hon blev när hon hörde att paret var födda på samma dag, på samma sjukhus.

–?Och dessutom på skott­dagen! Det kan inte vara så vanligt, jag tycker det känns speciellt, säger Cissi samtidigt som hon hänger av sig jackan.

Ska hon fria?

Men en sista fråga hinns med innan de åter ska sätta sig med plugg och tunga skolböcker.

Med tanke på att parets historia började just på skottdagen kan en nyfiken reporter givetvis inte låta bli att undra om nästa ”riktiga” f­ödelsedag:

Giftassugna kvinnor får ju enligt traditionen bara fria på skottdagen …

–?Ja, vi får väl se vad som händer, skrattar Lisa och tittar på Alexander.

Men han ser inte alls rädd ut.

Snarare förväntasfull.

Karin Abrahamsson