Därför sörjer vi Michael

Varför sakna en människa, en misstänkt pedofil, som vi aldrig har träffat?

Miljoner och åter miljoner ögon har tårats av Michaels tragiska öde. Men varför gråter vi? Bonus har träffat fyra experter

Hans död sände en sorgvåg över världen. Människor från alla kontinenter deppade över nyheten och 21 fans tog sina liv. Hans musik låg åter etta på sajter som Spotify och Youtube. På forum har många uttryckt sin förvåning över hur de gripits av Michaels död. Varför så stark sorg för en person som få av oss – om ens någon – kände?

En förklaring: Massmedia.

– Det är ett känt fenomen att man kan forma en stark relation till en person som man aldrig har träffat, men som man har en intim tillgång till via medier. Sorgen efter idoler är en konsekvens av vårt mediesamhälle, säger Michael Rübsamen, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap.

Han delade sina känslor

Aftonbladets psykolog Eva Rusz är inne på samma linje.

– Vi knöt an till honom för att han skapade goda känslor och spred glädje med sin musik. Han delade även med sig av sina känslor och människor kunde följa hans öde. Tack vare tidningar, webb och tv kunde vi uppleva att vi var delaktiga i hans liv, och när han rycktes bort blev det en förlust.

Att hans bortgång var så oväntad är en annan viktig faktor. Trots rapporter om drogmissbruk och att han på foton såg allt mer tärd ut, såg världen framför sig en frisk, stark Jackson som snart skulle stå på scenen igen.

– Överraskande dödsfall drar alltid upp intresset. Det är som när prinsessan Diana, Anna Nicole Smith eller Heath Ledger dog – det kom som en chock, säger Michael Rübsamen.

Men hur kommer det sig att man kan sörja en kändis mer än sina egna anhöriga?

– Det kan vara lättare att lägga känslor på något annat. Hans död blev en katalysator. Många gråter säkert av andra skäl, men får utlopp för sin sorg genom honom, säger Eva Rusz.

Trots alla skandaler, anklagelser och plastikoperationer har en vördnadsfull bild förmedlats av megastjärnan. Medierna har undvikit att gräva i pedofilrykten och barnens lidande. Även om Eva Rusz är övertygad om att Michael varit en bra pappa.

– Jag är säker på att han var mycket bättre än sin egen far, och att barnen blivit väl omhändertagna. Han var förmodligen mån om att inte upprepa misstagen från sin egen barndom.

Fortfarande i chock

Michael Rübsamen spår att synen på Jackson kommer att nyanseras.

– Jag tror att vi fortfarande befinner oss i en chockfas. Hittills fokuserar vi på det positiva – man vill inte tala illa om de döda. Men jag inbillar mig att inom ett par veckor så kommer historien att omförhandlas. Sen börjar tribute-album trilla in och om något år kommer filmen om hans liv.

1. Varför tar vi Jacksons död så hårt?

2. Vilket är ditt starkaste Jackson-minne?

Döden gjorde honom mänsklig

Markus Larsson, Aftonbladets musikrecensent.

1. Hans död gjorde honom mänsklig. Tidigare hade han varit så fjärran, så långt bort från vår egen verklighet. Det finns en rädsla hos oss att se att man kan ha allt, men falla så djupt.

2. Varje gång jag stått på dansgolvet och lyssnat på Jackson five och ”I want you back” . En av deras ­absolut bästa låtar.

Moonwalken!

Arne Tollefors, varumärkesutvecklare.

1. Han hade tydliga ”trade­marks” som moonwalken, handsken, aporna och ­Neverland. Allt skapade den unika ikonen Michael Jackson. Efter sin död har han om möjligt blivit en än större ikon.

2. Jag tycker att det är ”Thriller”, den var så häpnadsväckande kvalitativ på så många sätt. I mina ögon var han på topp då.

Jag dansade och drack till Billie Jean

Eva Rusz, Aftonbladets psykolog.

1. Han var en unik personlighet, ett geni, som spred mänsklig glädje och skapade goda känslor. Hela världen enades genom hans musik. ”We are the world” blev en egen institution, nästan som FN.

2. Oh, det var när jag var 25 år och jag och min ­väninna dansade och drack till ”Billie Jean” på Café Opera.

Han har alltid funnits

Michael Rübsamen, medieforskare.

1. Någonstans längs vägen har han förvandlats till en institution – någon som alltid funnits där i samtidskulturen. Det trots att det har varit väldigt tyst av honom rent musikaliskt under en väldigt lång tid.

2. Jag har ett ganska fånigt minne som rör Sega 8-bits Moonwalkerspelet. Jag var väl tio år gammal. På första banan kliver man in på en bar. ”Smooth Criminal” spelas och man ska moonwalka till det. Det är ett fantastiskt spel.

Emma Feuk Sara Milstead