”En spark i skrevet”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-07
Gian-Claudio Marinoni om pappor som ignorerar sitt ansvar
Jag är en av dem som finns där. En i kulissen som verkar i det tysta. Jag kräver inget i gengäld. För det jag får tillbaka går ej att värdera. Avkastningen för min insats är garanterad. Oddsen för att min investering kommer att betala sig är 100 mot 0.
Mina namn är många. Plastpappa, styvpappa, Ken, listan kan göras längre men min absoluta favorit är låtsaspappa.
Låtsaspappa är för mig ett bevis för att jag behövs. En biljett till en otrolig resa.
Jag har även rätten att kalla mig pappa till min biologiska son. Men jag överlåter det ansvaret till honom.
Pappa blir man automatiskt då faderskap fastställts. Jag förstår att ordet spermaleverantör ej är så passande som benämning och ger en lite dålig eftersmak. Men är mer uttömmande och beskrivande för vad man egentligen är.
Min låtsaspappa kallar jag för PAPPA han har dessutom rätten att kalla sig för MIN pappa. Det är mitt val som begrundar sig på en massa ovetenskapliga fakta.
Som alla vardagspsykologer (och förståsigpåare) säkert har mer än många teorier om.
Mitt val av pappa kan tyckas enkelt då min biologiska far gick bort när jag var fyra år.
Men jag vet i alla fall med säkerhet att oavsett vad så var det min låtsaspappa som körde mig till sjukhuset, det var han som skjutsade mig till skolbussen, det var han som hämtade mig sent på nätterna efter folkparksbesöken. Han hjälpte mig med läxor, skruvade med mopeder, betalade mitt körkort, köpte mig min första bil och tog med oss på semestrar.
Självklart såg han även till att jag hade de rätta kläderna och prylarna så man inte skulle hamna utanför. Givetvis fanns det fallgropar som vi båda undvikit om vi kunnat men oavsett vad jag hittade på för tokigheter, så fanns han där. Och ställde upp på mig utan tvekan. Och tro mig det fanns tillfällen där han kunnat agera annorlunda. Men han valde att finnas där.
Det kvalificerar honom att kalla sig min pappa.
Detta är inte enbart ett hyllningsbrev till min pappa. Det är snarare en spark i skrevet på er (spermaleverantörer) som har mage att kalla er för pappa.
Det är en spark i skrevet på er som ska känna er träffade, men som förmodligen bara tycker synd om er själva och skyller er frånvaro på omgivningen.
Det är ni som investerar i er själva. Ni som åker på sol och skidsemester samt golfresor flera gånger per år för ni behöver stressa av utan era barn. Ni som tar vård av barn, under förespeglingen av att ni skall åka till sjukhuset för att stötta era barn som nyss brutit armen och väntar på operation, men som av någon anledning kör vilse och hamnar på golfbanan för att sänka ert handicap. Ni som inte förstår besvikelsen hos en tre och en femåring som förväntansfullt står resklara med sina ryggsäckar vid brevlådan och funderar på varför ni ej dyker upp trots överenskommelse.
Det är ni som ej sitter med vid uppvaket efter operation av halsmandlar eller isättning av rör i öronen. Ni som alltid har en ursäkt för att glömma era barns födelsedagar. Eller bara anser att de ej skall ha vare sig julklappar eller födelsedagspresenter då det enda felet de gjort är att finnas till. Ni som tar barnens eventuella födelsedagspresenter i form av pengar av övrig släkt och investerar i sig själva. Ni som har välbetalda jobb men struntar i att betala underhåll för ni tror att man kommer undan för att ni jobbar utomlands. Trots vetskapen om att barnen blir utan underhållsstöd och barnbidrag för ni inte vill skriva på en adressändring vid en eventuell flytt.
Ni som kastar er in i nya förhållanden en gång om året där barnen skall acceptera nytt hem och familj.
Ni som sedan blir förbannade därför att ingen kommer ihåg era födelsedagar.
Ni som blir förbannade då barnen ej hälsar på er när ni ligger på sjukhus med brutet ben.
I Föräldrabalken kan man läsa följande ”
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag 1983:47
Rätten att få kalla sig pappa kommer genom tillit, respekt samt ansvarstagande.
Denna respekt får man om man förtjänat den. Den går ej att köpa.
Hallå där Gian-Claudio Marinoni ...
... som skickade in brevet om papparollen.
Varför skrev du brevet?
– Det bottnar i min erfarenhet som styvbarnspappa att jag själv är inte har en biologisk pappa som tagit hand om mig.
Vad har du att säga till alla pappor som väljer bort sina barn?
– What goes around comes around.
De förstår nog inte vilket svek det är gentemot barnet. Pappan i sig är inte vikitg, en pappa kan gestaltas av många. Men det måste finnas någon som fyller upp platsen.
Gian-Claudio säger att man inte behöver vara biologisk förälder för att det ska bli en bra relation med barnet och att han tycker det är synd att det är så krångligt för de som verkligen vill bli föräldrar men som inte kan utan hjälp.
– Vem som helst kan skaffa barn, men jag tror att de barn som kommer till familjer som varit tvungna att gå andra vägar, till exempel genom surrogatmamma eller spermie- och äggdonation, är väldigt efterlängtade. Där planerar man verkligen barnet och det borde finnas sätt att underlätta för de personerna.
Gian-Claudio (Yannky) Marinoni