Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ursula, Yrsa

”Jag curlar min mamma”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-08

Vuxna barn som gör allt för att hålla mamma och pappa på gott humör

Många trippar på tå för att inte göra sina föräldrar ledsna. Obs: Bilden är arrangerad.

Många vuxna passar upp på sina föräldrar för att vara den perfekta dottern eller sonen.

– Storhelgerna är värst, säger tvåbarnspappan Mark, som åker sammanlagt tjugo mil med barnen på påskaftonen för att hans föräldrar inte ska bli sura.

Att vi curlar våra barn är en välkänd diskussion. Förra året kom även boken ”Familjens projektledare säger upp sig” om hur kvinnor curlar sina män.

Men frågan är om det inte är lika många som curlar sina föräldrar; trippar på tå för att inte göra mamma ledsen, håller ett hjärtligt tal till pappa på hans 60-årsdag fast man egentligen har en usel relation, och kuskar runt med småbarnen till mamma, pappa, svärmor samt till svärfar med hans nya fru under storhelgerna för att man inte klarar av att säga nej till någon.

Ansträngande förhållande

Trebarnsmamman Magda, 40 definierar sig som en typisk föräldracurlare.

– Mamma har kämpat mycket med sitt dåliga självförtroende och min uppgift har alltid varit att bekräfta henne. Min sambo påpekade tidigt att mitt förhållande till mamma är angränsande till fjäskigt. Allt hon har på sig är toppenfint, maten hon lagar är supergod och hon är världens bästa mormor. Jag hör själv hur jag låter, men kan inte sluta.

När mamma kommer på besök ställer sig Magda och lagar festmiddag, oavsett om hon är mitt uppe i en avancerad jobbutbildning, barnen är sjuka eller hon själv är nyförlöst.

– När jag hade fått mitt andra barn och mamma skulle komma hem till oss drog jag iväg min tvååring, bebis och sambo till Ikea för att köpa en skönare gästsäng till mamma – trots att jag hade genomgått ett kejsarsnitt fem dagar tidigare.

Försöker skapa rättvisa

Mark, 38, känner också igen problematiken med att curla sina föräldrar.

– Mina föräldrar separerade när jag var i tonåren och sen dess har jag på olika sätt försökt skapa någon slags millimeterrättvisa mellan dem. På jularna firar vi exempelvis förmiddagen hos pappa och eftermiddagen hos mamma och året efter blir det tvärtom. Tack och lov har min fru en enklare relation till sina föräldrar, annars skulle det bli ohållbart.

Rättvisetänkandet genomsyrar det mesta. Får hans pappa vara barnvakt en helg kräver stämningen att hans mamma också får vara det en annan helg – trots att barnen trivs bättre med farfar.

– Nu låter det som mina föräldrar är som två svartsjuka barn. Men de är jättefina och mogna på andra vis. Det har bara blivit en ond cirkel att jag alltid försöker hålla mina föräldrar glada. Till en början var det för att döva deras dåliga samvete efter skilsmässan och sen har det bara fortsatt.

Storhelgerna värst

Storhelgerna är värst. Det krävs mycket logistik att få ihop det så att båda blir nöjda.

– De som drabbas är ju min familj och framförallt barnen. Jag vågar påstå att de gärna avstår från några påskägg bara de slipper åka bil fram och tillbaka och äta storslagen påsklunch hos farmor för att sen åka tio mil och äta en nästa identisk och storslagen påskmiddag hos farfar.

Även Magda bävar för storhelgerna.

– Ett år bestämde vi oss för att resa bort över jul. Då blev det sånt liv att det slutade med att jag avbokade resan. Idag ångrar jag att jag var så mesig. I slutänden gynnar det ingen att jag curlar min mamma.

Terri Herrera