Snippa eller snopp – nu vill vi veta

Helena Utter

Könstest för hemmabruk, extra ultraljud och partyn där den kommande bebisens kön avslöjas.

Allt fler vill veta om det är en pojke eller flicka i magen.

Men varför är vi så fixerade vid könet på våra barn?

- Det är en del av en kultur vi redan har, säger Kerstin Sandell, forskare i genusvetenskap.

”Blev det en pojke eller flicka?”

Att det är en av de första frågorna till en nybliven förälder, är kanske inte konstigt.

Utom längd, vikt, hår eller inte hår, så finns det just inte så mycket information att få om en helt ny människa. Att det blev "en självständig och envis typ med absolut gehör" är inget man vet redan på BB.

Men redan innan vi kommit så långt är vårt intresse för om det blir en snippa eller en snopp väldigt hett – och växande.

Efter vecka 22

På det rutinultraljud som görs på gravida runt vecka 18 kan inget säkert svar ges om kön. Men allt fler väljer att vända sig till privata kliniker för att få svar på frågan.

Tittut i Stockholm är en av de kliniker som erbjuder könsbestämmande ultraljud.

– Men vi talar aldrig om könet förrän efter vecka 22, helt enkelt på grund av risken att någon ska avbryta graviditeten på grund av fel kön, säger Inger-Beathe Pettersen, barnmorska och specialist på ultraljud på kliniken Tittut.

Tekniken gör det möjligt

Även gammalt skrock dammas av. På nätets föräldraforum grasserar idéer om hur magens form eller moderns eventuella illamående kan avslöja barnets kön.

Och via nätet saluförs nu även i Sverige ett hemmatest som påstås förutsäga om det är en flicka eller pojke som väntas.

Men Kerstin Sandell, forskare i genusvetenskap vid Lunds universitet tror inte att vi 2010 är mer könsfixerade än tidigare.

– Jag tror inte alls att det ökat. Vad som hänt är bara möjligheten att se det tidigare när tekniken blivit så pass bra, säger hon.

När det gäller de kommersiella ultraljuden tror hon dessutom att det handlar om så mycket annat än att få veta hur man ska rusta barnkammaren.

– Ofta är det 3D-ultraljud och då handlar det om så många andra saker. Att träffa bebisen, knyta an till den, få en bättre bild till fotoalbumet och så vidare, säger Kerstin Sandell.

”En kultur vi redan har”

I samma anda arrangeras i USA numera så kallade könspartyn. Där tillkännages under högtidliga former inför familj och vänner om den havande kvinnan bär på en flicka eller pojke.

Men alla möjligheter att frossa i vetskapen om det kommande barnets kön, gör det oss ännu mer fixerade vid kön?

– Nej, det tror jag inte. Detta är en del av en kultur som vi redan har. Att det tidigareläggs några veckor spelar nog ingen större roll. Det pendlar alltid, 70-talet var mer androgynt, nu har det varit väldigt uppdelat i pojkigt och flickigt. Men det kan ju förändras igen, säger Kerstin Sandell.