”Jag valde bort amningen helt"

Med första barnet blev amningen en mardröm, andra gången vågade Catharina stå emot pressen

När Catharina Lovric, 27, vågade stå emot amningshetsen kunde hon äntligen njuta ordentligt av att vara mamma. 

– Matning utan gråt, skrik och bök – kunde det verkligen vara så? Det var som en dröm, säger hon. 

Neos stora blå ögon tittar förväntansfullt på mamma Catharina. Han ger ifrån sig några ivriga läten innan den fullastade grötskeden äntligen når fram och han belåtet kan börja mumsa i sig maten. Nu har Neo hunnit bli åtta månader och så gott som helt slutat med bröstmjölksersättningen. Men de första fem månaderna var det bara ersättning som gällde. Ingen bröstmjölk.

– Det var inget snack när jag fick Neo. Jag hade bestämt mig för att inte amma alls, säger Catharina Lovric. 

Svår förlossning

Förlossningen med Neos storasyster Miranda var svår. När det blev dags för barn nummer två vände sig Catharina till Auroramottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få stöd.

– Då tog jag upp amningen också och de skrev i mina papper att jag inte ville amma. De varnade för att jag kunde få mothugg på förlossningen, men det var faktiskt ingen som sa någonting. 

När Catharina fick Miranda för två år sedan var hon inte lika förberedd. Hon började försöka amma men hennes lilla bebis ville inte ta bröstet. I två månader kämpade hon med att ömsom pumpa ut mjölk och ge Miaranda med sked, ömsom försöka få henne att äta själv.

– Men hon åt max några minuter innan hon la av. Vi fick hembesök av barnmorskor som skulle hjälpa till. De tryckte, klämde och försökte på alla sätt. Men det hade varit bättre om de bara kunnat ta det lite lugnt. Både jag och Miranda grät och var alldeles svettiga.

"Jag fick ångest när jag ammade"

Under de här månaderna upplevde Catharina en stor press från omgivningen. Familj och vänner oroade sig för att Miranda inte fick i sig tillräckligt med mat. Telefonen ringde i ett. Catharina visste inte vad hon skulle ta sig till och av sjukvården fick hon bara rådet att fortsätta pumpa. Men ingenting hände.

– Jag höll på att bli riktigt deprimerad, och det var aldrig någon som tog upp att det fanns något alternativ till amningen. Jag förstår inte den där pressen. Varför ska man tvingas amma?

Samtidigt såg Catharina hur lättade mammor som gått över till ersättning var. Nu visste de att barnet fick i sig tillräckligt med mat och kunde fokusera på annat än bara maten. Till slut bestämde hon sig för att det fick vara nog.

– Jag berättade för distriktssköterskan att jag fick ångest när jag ammade. Då sa hon åt mig att sluta på en gång. Hon var nog rädd att det skulle påverka hur jag kände för mitt barn. 

Ersättningen gav lugn

Från den dagen blev allt annorlunda. Nu innebar det inte längre någon stress varje gång det var dags för matning. Catharina frågade sig flera gånger om det verkligen kunde vara så enkelt. Men snart började hon i stället njuta av lugnet som infunnit sig. Första natten med ersättning sov Miranda hela natten igenom för första gången.

– Jag hade slutat amma tidigare om folk runt omkring mig varit mer positiva. Men nu vågade jag inte stå på mig, trots att det gjorde ont och var så jobbigt. Man känner sig dum, som om man bara är bekväm och inte orkar ungefär.

Catharina tror att det bästa är att amma om allt fungerar. Men hon är inte orolig för att det skulle kunna vara skadligt för barnet med ersättning.

– Om mamman mår bra mår barnet bra. Neo har sovit gott, inte varit sjuk och det finns ingen som är keligare än honom. Den här gången har jag ju kunnat koncentrera mig mer på att mysa, och han vill bara pussas och kramas hela tiden!