Jag föredrar en öl och prat om sex framför mazariner och instruktioner

Som barn hade jag låtsaskompisar. Nu är det värre. Numer hänvisar jag dagligen till genuspolisen, en feministisk poliskår som bara finns i fantasin. Genuspolisen kommer och ställer allt till rätta på jämställdhetsfronten och jag älskar dem. Jag önskar så att de fanns i verkligheten. Jävlar vad många anmälningar jag skulle lämna in per dag!

För tillfället kräver jag att genuspolisen kommer och hämtar alla som jobbar på barnavårdscentralen.

Första gången sirenen tjöt på BVC var när jag insåg att det fanns tusen foldrar om amning men ingen om flaskmatning. När jag frågade barnsjuksköterskan om tips inför pumpning och flaskmatning började hon ställa motfrågor om varför pappan i familjen skulle mata vår dotter. Det är då man önskar man hade så mycket civilkurage att man svarar...

a) för att jag ska ligga i badkaret och dricka champagne och fira att jag har varit nykter i ett år

b) för att det ser kul ut

c) ska du skita i!

Förra gången jag var och vägde vår dotter nämnde jag att hennes pappa skulle komma med henne nästa gång.

– Så trevligt, utropade sköterskan. Då väntar du alltså utanför i väntrummet?

– Nej, jag tänkte vara hemma.

– Öh, jaha, så kan man kanske också göra, svarade damen i en ton som om jag just sagt att vi bor i en papperskiosk klädd i randig teddy och kallar oss för Teddybjörnarna.

Själv undrar jag hur det ska gå med jämställdheten i vårt land, när småbarnsexperterna är så urmodiga att de säkert kan berätta om sin barndom i krita- och juraperioden, då de red på dinosaurier.

På BVC har vi förresten blivit erbjudna att gå med i föräldragrupper eller pappagrupper. I föräldragruppen träffas mammor (vad trodde du?) och får information om barnsäkerhet, babymassage och barnmat. Efteråt brukar de gå ut och fika ihop. I pappagruppen träffas man – gärna över en öl har jag förstått – och pratar om papparollen och sex efter förlossningen. Jag tror att de här grupperna fyller en viktig social funktion för många, men mår ändå lite småilla när jag tänker på dem. Jag tycker uppdelningen föräldrar-pappor suger. Mammorna (läs föräldrarna) tar ansvar för allt viktigt som rör barnet och dess utvecklig medan pappans enda uppgift är att jobba på sin roll som pappa. Själv vill jag helst vara med i pappagruppen. Jag kommer alltid att föredra öldrickning och samtal om sex framför instruktioner och mazariner. Det är därför jag börjar misstänka att jag är mer pappa än mamma. Undrar vad genuspolisen tycker om det?