Föräldern: Jovisst är vi galna

Fotbollsföräldrar är galna. Så är det.

helskärm

Jag vet till exempel en komplett vansinnig fotbollsmorsa. Den människan har inte köpt ett par nya skor de senaste sju åren. Till sig själv. För när sommar övergår till höst och morsan börjar snegla på högklackade stövlar så brummar ett antal söner om nya grusskor och för små gräsdojor och spruckna löparskor till konditionsträningen och innegympadojor med ljus sula. Så innan hon ens dragit ner dragkedjan för att prova nya mockastövlar är skokontot tömt och övertrasserat.

Den morsan tycker liksom att det hör till hennes rättigheter att då och då läxa upp en son med splitter nya grässkor à 995 kronor om han maskar på matchen.

Som sagt – komplett vansinnig.

Det finns en annan riktigt prillig fotbollskärring i närheten. Ni tror väl knappt på det här, men den tanten tvättar två kompletta matchställ två gånger i veckan. 64 tröjor. 6 maskiner. Från mars till oktober. Hänger dem ute med klädnypor eftersom siffrorna på ryggen kläggar ihop i torktumlaren....Ja, ni fattar.

Fast det är inte slut på galenskapen där. Om tröjtanten tittar på en match och motståndaren drar i någon av hennes tröjor så skriker hon. Högt.

”Öhhhhhh, men domarn!!!”

Jaja.

Och då har jag inte ens nämnt den spritt språngande pappan. Hans fotbollsunge blev uttagen att spela en fin match med årskullens créme de la créme. Och farsan – nog så streberaktigt – tog ledigt från jobbet, körde sin egen unge och tre andra till matchen sju mil hemifrån. Fast hans unge fick inte spela en minut och då blev pappan rent skogstokig. Skrek och bråkade på tränaren.

Som bara ruskade på huvudet och sa:

”Fotbollsföräldrar är ju inte riktigt kloka.”

Så sant, så.

Karin Ahlborg, journalist och fotbollsförälder till tre – snart fyra – killar