”Hur många år får en mamma vara?”
Publicerad 2011-12-16
Läs Åsa Erlandsons krönika
Den som är över 35 är gammal och ansvarslös. Framför allt får hon skylla sig själv om det inte blir några barn när hon väntade så länge.
Den som är under 20 är ung och ansvarslös. Framför allt får hon skylla sig själv om det inte blir någon karriär när hon inte kunde vänta.
Hur man än gör haglar anklagelserna, för det är väldigt svårt att träffa rätt i åldersnormen.
Och jag undrar: Hur många år får en mamma vara?
Jag bor i Stockholm, gammelmammornas högborg. Här rullar piffiga 40–plussare sina Bugaboos med stolthet, gärna på Östermalm, och diskuterar inredning av barnrum i sina mammagrupper. Är Sandbergs
slottstapet för gullig, eller ska vi satsa på något mer grafiskt från Minimoderns? Ett vanligt råd för att söva barnet är att köra bil, för alla har bil.
Det är väldigt lätt att känna sig utanför om man är 20 år yngre (eller bara ointresserad av tapeter). För ingen annan har samma frågor: Pallar jag att gå ut gymnasiet? Ska jag flytta hemifrån? Har jag råd med blöjor?
I Stockholms innerstad räcker det att vara 25 för att bli gruppens ”unga mamma” och få frågor om vilken musik som gäller just nu för alla andra är upptagna med att renovera hus. Här ler man överseende åt tjejerna på landet (alltså resten av Sverige) som skaffar barn så tiiiidigt för man förstår ju att det beror på att det inte finns något annat där att göra.
Visst är det konstigt: Mellan 16 och 24 år är kvinnor mest fertila – och mest udda i mammagruppen. Särskilt i Stockholm. Samtidigt skakas det på huvudena åt egoistiska 30–plussare som springer på yoga och håller på och förverkligar sig själva i stället för att bilda familj.
Åldersrasismen är skoningslös åt båda håll.
Måste man vara SCB–stämplade 28,9 år för att bli godkänd?