"Jag minns när vi fick barn för att vi älskade varandra"
Åh vad vi är duktiga på att utrota allt som är naturligt och vackert, heja oss!
Och HEJA FRAMTIDEN! när hela jordklotet är en runkburk och ingen kärlek och specialgjorda bebisar som uppfyller våra önskningar och frysta embryon och ägg och livmödrar och spermier och vem behöver män egentligen och alla skiljer sig ju ändå i slutet så varför ens försöka?
Här sitter jag och minns en tid före internet och spermabanker när två människor som hittade varandra fick en bebis därför att de älskade varandra.
Herregud vilken anal bakåtsträvare jag är som tycker att det helst ska se ut så här.
Men vad är det för fel på mig? Är jag kanske emot valfrihet? Ja. Absolut.
Delar jag kanske inte den liberala familjesyn som Sverige osar av? Nej. Absolut inte.
Barn är inte ett objekt.
Jag drömde om barn när jag var ett barn själv. Trängde mig på i barnfamiljer och sov över bara för att få dela småbarnslivet. Hela mitt unga liv var en menlös vandring mot det jag har nu. En familj.
Som barnlös trettioplussare hade jag klättrat på väggarna och läckt inbillad bröstmjölk.
Men mina behov går inte före ett barns enorma behov av två föräldrar. Hur mycket kärlek jag än dryper av.
Göra upp en deal med en man på nätet om att göra en bebis?
Kom tillbaka dåtiden, jag saknar dig så det gör ont.