”Jag kunde inte sluta shoppa”

Marzena Lansdale, 41, blev köpberoende

Till en början var shoppingen en passion som gav snabba kickar. Men jakten på nya kläder och prylar urartade snabbt och Marzena Langsdale, 41, blev köpberoende.

helskärm

Min förkärlek för märkeskläder väcktes redan på ett tidigt stadium. Jag ville kompensera för alla de prylar, kläder och upplevelser som jag saknat som barn – jag växte upp i Polen, som på den tiden var ett kommunistiskt land utan tillgång till västerländska produkter.

Så fort jag började tjäna egna pengar såg jag till att spendera dem. Det blev till en livsstil att ständigt vara på jakt ­efter nya trendiga plagg att uppdatera garderoben med. Shoppingen gav mig en känsla av att vara utvald, lite bättre än den stora grå massa som inte hade råd att köpa märkeskläder, dyra väskor, gå på de finaste restaurangerna eller bo på lyxhotell. Konsumtionen blev ett kvitto på att jag var en lyckad människa med en framgångsrik karriär och ett roligt liv.

Ett bedövningsmedel

Nyckeln till mitt lyxliv var mitt American Expresskort. Jag handlade alltid ensam, för att verkligen få njuta av det euforiska tillstånd som shoppingen framkallade. Det var både det perfekta bedövningsmedlet och min största belöning. Jag köpte mig helt enkelt till bättre självkänsla.

En gång i månaden damp kreditkortsfakturan ner i brevlådan. Då hann verkligheten ifatt mig. Mitt mål var att fakturan inte skulle överstiga 10 000, men ofta shoppade jag för 40 000 kronor eller mer varje månad.

Ett märkesplagg dämpade ångesten för stunden, men till slut varade effekten, som tidigare kunde räcka i flera dagar, i högst ett par timmar. Jag började handla på rutin, utan att ens titta på prislappen. Jag stängde av alla känslor och blev helt likgiltig. Ofta gick jag planlöst runt i affärer, helt blasé, utan att veta vad jag var ute efter. Allt handlade om att få den där kicken igen – så jag handlade dyrare och dyrare saker.

Ibland kände jag mig illamående när jag gick in i en affär. Det var min magkänsla som gjorde sig påmind. Innerst inne visste jag att mitt beteende var destruktivt.



Klicka på länken till höger och bli medlem i Plus – så kan du läsa hela artikeln.