Han mobbades hela skoltiden

Nu vill Björn hjälpa andra som blivit mobbade

helskärm

Björn Hultman, 20, kallades ful och äcklig – och blev utfryst under hela grundskolan.

Nu ordnar han en temadag för att få fler att reagera mot mobbning.

– Jag vill inte att någon ska ha det som jag hade det, säger han.

Björn Hultman vet inte riktigt hur det började. Men redan i skolans första klass blev han den som inte fick vara med. I dag bär han på minnena från oändligt många ensamma raster.

– Jag var utstött ur gruppen och hade ingen vän alls att gå till, berättar han.

Mobbningen fortsatte under hela grundskolan. I högstadiet fick Björn Hultman öknamnet ”råttan”. Han vet själv inte varför. Men det sved – precis som alla de gånger han kallades ful, dum och äcklig av de andra barnen.

– Jag försökte ta upp det i klassråden, och då blev det bättre ett tag. Men sen kom det alltid en ny mobbare. Det har med grupptryck att göra, de såg att det var okej att behandla mig på det sättet, säger han.

Vill hjälpa andra

I dag ser Björn en mening med sin jobbiga tid. Han vill hjälpa andra. Därför ordnar han en temadag om mobbning på Kulturhuset – och har startat en blogg om ämnet.

– Jag vill inte ha ett samhälle där det ser ut som det gör nu. Och det krävs att någon berättar om sin bakgrund för att man ska kunna ta det till sig, förklarar han.

Fortfarande är skolan alldeles för dålig på att ingripa, menar Björn Hultman. Hans lärare tog inte mobbingen mot honom på allvar. Vissa trodde att det var på ”skoj” och sade att ”det ju inte var så farligt”.

– Då är det klart att mobbningsoffret håller med. Man vågar ju inte säga något annat.

Försökte begå självmord

Själv mådde Björn Hultman allt sämre av att vara utfryst. I åttan blev han djupt deprimerad. Vissa dagar orkade han inte ens ur sängen. Till slut såg han inte meningen med att fortsätta kämpa och i början av nian försökte Björn ta livet av sig, med sömntabletter.

– Jag var desperat, jag orkade inte mer. Jag kände mig liten och ensam i världen, säger han.

Försöket misslyckades. Två månader senare kontaktade Björn Hultman BUP och fick komma in akut för att prata. Hans föräldrar följde med – och först då fick de reda på självmordsförsöket. De kontaktade i sin tur skolan.

– Efteråt hade lärarna mer förståelse och hjälpte mig till skolkuratorn. Men ska man behöva försöka ta sitt liv för att folk ska reagera?

”Alla måste ta ansvar”

När Björn Hultman började på gymnasiet upphörde äntligen mobbningen. I dag vet han att mobbarna antagligen också mådde dåligt. Samtidigt förstår han inte hur alla bara kunde se på.

– Publiken är jobbigast. De som ser på men inte gör något. Jag känner ilska och frustration. Hade någon gjort något hade det inte behövt gå så här långt. Nu har jag förlorat hela min ungdomstid, festerna och första kärleken, säger han.

Björn Hultmans självkänsla och självförtroende är förstört i grunden. Men nu kämpar han för att skolor ska orka bry sig.

– Alla skyller på varandra. Men alla måste ta sitt ansvar, föräldrar, lärare och rektorer.