För perfekt? Då kan du bli lämnad

Helena Utter

Är du rädd att din partner ska krossa ditt hjärta?

Var inte det, för det kan – just det – krossa ditt hjärta.

Monofobi kallas fenomenet.

– Det är ett tecken på otrygghet, säger Eva Rusz, relationsexpert.

Skräcken att bli sviken i kärlek är bedräglig.

Enligt läkaren Pam Spurr är det framför allt kvinnor som upplever den här skräcken. Ironiskt nog kan det vara den som leder till att ett förhållande går i kras.

Den gör att du börjar uppföra dig på ett sätt som inte är bra för förhållandet, även om avsikten är det motsatta, säger hon till tidningen The Sun.

Monofobi – rädslan för att bli lämnad

Den norska damtidningen KK har listat sju kännetecken på monofobi.

1. Panikkänslor. Du får lätt panik om din partner till exempel är ute sent och inte svarar i mobilen eller ringer tillbaka genast.

2. Hot. Du hotar partnern med att du ska skada dig själv om han eller hon lämnar dig.

3. Efterhängsenhet. Du blir så efterhängsen att förhållandet blir osunt. I värsta fall kan det leda till att din partner tröttnar och du blir lämnad.

4. Du anstränger dig FÖR mycket. Du gör allt för att vara perfekt, tar på dig för stor del av hemarbetet, har sex även när du inte vill etc.

5. Stort bekräftelsebehov. Du är så rädd att bli lämnad att du hela tiden vill bli bekräftad, kanske genom att ofta fråga ”Älskar du mig?”.

6. Lågt självförtroende. Du känner att du inte är värd din partner och blir lätt deprimerad.

7. Du gör slut – för att slippa bli dumpad. Av skräck för att bli lämnad, väljer en del att göra slut själva. Resultatet kan bli att man går från förhållande till förhållande.

Välkänt fenomen

Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz säger att termen monofobi inte används i Sverige. Men fenomenet är väl känt.

– Det här är olika typer av strategier som det finns många olika orsaker till att man använder dem. Men de är alla ett tecken på att man känner sig otrygg, säger Eva Rusz.

Hon menar dock att det inte är vanligare hos män än hos kvinnor.

– Nej, detta har inget med kön att göra. Det handlar om anknytningsproblematik, om att föräldrarna inte kunnat tillgodose ens känslomässiga behov i barndomen. Och det syns oftast inte förrän i en kärleksrelation, säger Eva Rusz.