"En halv årslön för nio månaders arbete – omoraliskt billigt"
Jag är ytterst tveksam till att använda sin kropp som en hål i väggen-butik.
Att gå igenom hela processen med allt vad en graviditet innebär för att sedan räcka över barnet till någon annan. Gå hem ensam.
Kvinnan får pengar, hon får se föräldrarnas uppskattning och kärlek till sitt fådda barn.
Men sedan?
Var finns uppbackningen?
Jag tänker gissa vilt att kvinnor som arbetar som surrogatmammor (värv mot ersättning = arbete) inte får terapi som en del av betalningen.
Jag gissar att varken agentur, förmedling eller blivande föräldrar är överdrivet intresserade av att surrogatammorna gräver i varför de gång på gång vill föda barn åt någon annan.
För naturligt, det är det inte.
Det är inte så det ska gå till.
Visst är det fantastiskt att barnlängtande par kan få hjälp av tredje part som ställer upp.
Men lite mindre fantastiskt är det att de sedan lämnas ensamma.
En halv årslön för nio månaders arbete.
Omoraliskt billigt.
Och det är bara det minsta problemet.