Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Förslaget är ett tomt slag i luften”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-23

Terri Eriksson tycker inte att EU-förslaget är konstruktivt – snarare desperat och lite korkat

Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Jag är inte högljutt emot EU, unionen har sina poänger, men det sånt här som påminner mig om varför jag en gång i tiden röstade nej till EU.

Ett lagförslag om sex veckors obligatorisk mammaledighet har långsamt baxats fram.

Det är ett tomt slag i luften som det är svårt att se poängen med.

Exakt vilka EU-länder tjänar på detta?

Vad är syftet?

Alla EU-länder har i dagsläget längre föräldraledighet än så.

Däremot kan ju vissa länder fortfarande erbjuda obetald föräldraledighet: ”Visst har du rätt att vara hemma med din bebis, men du får inga pengar. Ha så kul!”

Då borde det bästa vara att införa rätt till minst sex veckors betald föräldraledighet (märk väl, inte MAMMAledighet utan FÖRÄLDRAledighet).

Eller varför inte tolv eller sexton veckor när man ändå är igång?

Att få ersättning de första månaderna när man är hemma med sin nyfödda borde vara minimistandard i unionens alla länder.

Det är svårt att förstå varför det plötsligt blev så viktigt att tvinga Europas morsor att vara hemma.

Det brukar de ju vara, oavsett någon tvingar dem eller inte.

Jag håller med de politiker som istället lobbar i Bryssel för att införa en obligatorisk (betald) pappamånad.

I de flesta EU-länder är familjepolitiken undermålig, i synnerhet ur ett jämställdhetsperspektiv.

Enligt en omfattande undersökning uppger mer än sex miljoner kvinnor i EU att de inte kan arbeta alls, eller så mycket som de skulle vilja, på grund av att de ensamma tvingas ta ansvaret för familjen.

Samtidigt har det har aldrig fötts så lite barn som nu inom EU.

I Sverige har vi pratat om babyboom under det senaste decenniet, längre ner i Europa är det kris i befolkningsfrågan.

Demografer är eniga om orsaken: gemensamt för länderna med låga födelsetal (som Slovenien, Polen, Rumänien, Litauen och Tyskland) är brist på jämställdhet – och politikernas ovilja att ta itu med problemet.

Det finns vetenskapliga belägg för att det föds fler barn i länder med en generös familjepolitik (som bra föräldrapenning som inte är öronmärkt för mamman och en fungerande barnomsorg).

I länder där kvinnorna inte kan kombinera familj och förvärvsarbete väljer de numera – förvärvsarbete.

Det kan te sig häpnadsväckande, men så är det.

Den tiden är förbi när självuppoffrande kvinnor gärna skötte barn, sjuka föräldrar och hushåll alldeles gratis medan männen drog in stålarna.

Att EU-politiker svarar på problemet med att införa sex veckors obligatorisk mammaledighet och ett eventuellt amningstvång känns inte direkt konstruktivt.

Snarare desperat och lite korkat.

De imponerar inte – idag heller.