Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

”Vi har ett ansvar att sparka ut ungarna”

Publicerad 2011-09-10

Självklart ska ungarna ut och få syre i lungorna och rosor på kind men samtidigt:

Varför är ett intresse fult och ett annat så duktigt?

Vissa barn älskar dataspel, andra film. Kanske är de små blivande filmkritiker och spelutvecklare? Alla kan ju inte bli Renata Chlumska och Zlatan Ibrahimovic. Alla är inte aktiva hurtbullar, vi måste älska de barnen lika mycket.

Jag märker själv hur vi värderar olika i vår barnaskara. Någon älskar att vara ute på äventyr, bygga kojor och samla pinnar som kan bli något. Åh, vad härligt att hon älskar att vara ute! heter det. En annan kan sitta i timmar och skapa rum i ett spel på internet. Jag vägrar nedvärdera det som hon tycker är roligt bara för att hennes syster springer håret av sig i skogen bland pinnarna som kan bli något.

Så om vi börjar med att lära barnen att alla aktiviteter är lika mycket värda så kan vi sedan gå in och reglera. För reglera måste vi.

Tv, dvd och Nintendo är mycket bättre för vuxnas välbefinnande än barnens, det vet alla som har barn eller som har varit hemma hos någon som har barn, klockan 17:45 en onsdag.

Just nu i detta nu är klockan 17:53. Min minsting tittar på ”Papi och mapa” och det är nu jag har mitt lilla matfönster. Om jag är smart springer jag till köket per omgående och häller ner en pannkakssmet i en ugnsform så att maten är klar när de bästa programmen är slut.

Efter det har jag nämligen ett hårt kramande pungdjur fastklamrat på benet som vill att jag ska komma och titta på när han leker (jag får inte vara med).

När jag var tretton köpte vi ett brunt tv-spel som hade lika många år på nacken som jag. Vi klev bokstavligt talat rakt in i framtiden jag och min syster. Vi gick från ”Ja, det är anslagstavlan!” till ett interaktivt spel med gubbar som följde våra tummars minsta vink.

Vi blev, med ett ord, besatta.

Så synd då att vi levde med en far som tyckte att ute var man så länge solen inte hade gått ner. Alltid fanns det något att göra tyckte pappa och kom han på oss med att spela tv-spel när solen sken for man ut på öronen.

Vi människor behöver D-vitamin för att överleva. Vi behöver sol och frisk luft och jag kan, på mammors vis, bli orolig för hur det ska gå för kommande generationer.

Jag tänker tanken och inser att jag har blivit min egen mamma. Min mor och far var övertygade om att frisk luft och röra på sig var lösningen på allt från cancer till depressioner. Förmodligen hade de rätt.

Visst kan vi ha roligt framför våra datorer men som föräldrar har vi ett ansvar att då och då sparka ut ungarna i solen likt ljusskygga vampyrer som dör skrikdöden innan de ens kommit ner för trappan.