Boken ”Sjukt billigt” vann Wendelapris

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-08

Kinesiska stenarbetares misär blir extrapriser i väst

Thella Johnson och Jörgen Huitfeldt får, tillsammans med Ola Wong, Wendelapris för bästa socialreportage. Med reportageboken "Sjukt billigt" om den kinesiska stenindustrins vidriga arbetsförhållanden vann de juryns gillande.

I år går Wendelapriset för bästa socialreportage i bokform till journalisterna Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong som kastat ljus på de kinesiska stenarbetarnas odrägliga arbetsförhållanden i reportageboken ”Sjukt billigt”.

– Det är kul att boken uppmärksammas som ett eget verk, säger Thella Johnson.

Ola Wong, som tillsammans med Jörgen Huitfeldt och Thella Johnson gjort reportagen om stenindustrin i Kina.

Hösten 2006 sändes reportageserien ”Sjukt billigt” i Sveriges radio. Den handlade om den kinesiska stenindustrin och byggde på journalisterna Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wongs iakttagelser och intervjuer som gjordes i Kina och i Sverige under samma år.

Att många av de billiga smyckena som finns att köpa hos de stora modekedjorna, eller graniten som ligger på våra gator och torg, görs i Kina under allt annat än drägliga förhållanden, var kanske inget gemene man (eller kvinna) reflekterat över.

Men så ser verkligheten ut, det får man i allra högsta grad klart för sig vid en läsning av ”Sjukt billigt”, som är en ombearbetning av radioreportagen.

– Det är bra att vi lyckades rikta in oss på två branscher som har ungefär samma arbetsmiljö och som har stor export till Sverige, säger Thella.

Blev tvungna att wallraffa

Under två och en halv vecka åkte trion runt i Kina för att besöka fabriker och leverantörer och för att ta sig in i stenfabrikerna och träffa arbetarna. Att wallraffa blev nödvändigt, så därför låtsades de företräda importföretaget WJH. Det blev biljetten in i fabrikerna, där de kom i kontakt med verkligheten bakom västvärldens billiga glitterkultur och stenlagda finkvarter.

– Visst kände vi maktlöshet över att man inte kunde göra något åt det. Men vi lärde oss efterhand hur vi kunde bete oss. En inköpare från Borås reagerar ju också över arbetsförhållandena och ställer frågor, säger Jörgen.

Stor uppmärksamhet

Det blev många starka möten med människor som fått stendammslunga, som både bodde och arbetade i det livsfarliga dammet, flera hundra mil från sina familjer. Människor som bokstavligt jobbade sig närmare och närmare döden för var dag som gick. För en spottstyver.

Resultatet fick stor uppmärksamhet i Sverige. Till exempel har flera kommuner sett över sina rutiner vid steninköp efter det kom fram att billig kina-sten putsas av människor som går mot en säker död.

– Det är verkligen häftigt att de har tagit det till sig, det var skönt att vi gjorde en grej som fick konsekvenser, säger Jörgen.

– Det har ju funnits en debatt om det enskilda ansvaret tidigare, men nu väcktes också en debatt om det offentliga ansvaret, fortsätter Thella.

Hos företagen som importerar smycken ser däremot annorlunda ut, enligt Jörgen.

– Reaktioner vi har fått från uppköpare här i Sverige är i stil med ”tråkigt men billigt”.

Inget mer bling

Själva har de naturligtvis påverkats av Kinaresan och de människor de mött under färdens gång. Jörgen påpekar att det är viktigt att hålla trycket uppe på de som tjänar pengar på avlägsna människors misär, men att det är svårt att undvika kinesiska produkter.

– Det står ”Made in China” på nästan allting idag. Men att köpa smycken med slipade stenar i och ge bort i present, det går bara inte längre.

Även Thella har fått nog av glittret.

– Jag köper inget bling längre och ingenting som har slipade stenar i sig eftersom jag inte vet var de kommer ifrån.