”Ingen kommer tacka dig”
Malin Wollin om att lägga sig i när barn far illa
I går kväll satt vi på en stekhet altan och pratade om helvetet med att lägga sig i vad någon annan gör med sitt barn.
Sedan jag fick barn har jag bitit tungan uppsvälld när jag sett gravida kvinnor som röker, bebisar med för mycket kläder under tjocka täcken i juni, barn som åker vagn barfota i oktober när jag själv går runt med vantar och andas vit rök samt den där mamman som slog sin dotter i ansiktet i kön till HM-kassan.
Vi är rädda för att lägga oss i och det är helt naturligt. Ingen kommer någonsin tacka dig. Det finns ingen silverinramad tillsägning.
En mormor lämnar sitt treåriga barnbarn i en bil i 28-gradig solvärme varpå polisen knackar in rutan.
Mormodern slår ifrån sig. Polisen har överreagerat, polisen har ”spelat Allan”, heter det.
Givetvis har de inte det.
Ett barn ska aldrig lämnas i en bil av två enkla anledningar:
1. Det är livsfarligt och 2. Ingen som passerar bilen kan veta att ansvarig vuxen ”bara skulle”.
En normal människa ser barnet i bilen, ser sig om för att hitta en förälder som kanske står och lägger pengar i automaten och i brist på sådan syn sedan ringer polisen.
Jag förstår vilket helvete det måste vara att komma ut och vara den ofrivillige huvudpersonen. Jag kan förstå ångesten i att vara den som folk trodde kunde döda ett barn. Alla begriper att det är ett helvete.
Men det är ett så mycket bättre helvete än det där andra helvetet.
Det helvete där alla går förbi och tänker att någon nog ”bara skulle”.