Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Fler könsstympade ska upptäckas

Uppdaterad 2015-02-12 | Publicerad 2015-01-03

Stockholm. Tiotusentals kvinnor i Sverige är sannolikt könsstympade. Den exakta omfattningen är dock inte känd, men i år införs könsstympning som egen diagnos för att få bättre statistik på hur många som utsatts.

Den nya diagnoskoden införs i januari, vilket Socialstyrelsen välkomnar.

– Det har saknats och behövts en diagnoskod för könsstympning. I dag kan könsstympning dölja sig under andra koder som rör problem i underlivet. Nu kommer vi mycket tydligare att kunna se hur många kvinnor som vårdats relaterat till att de tidigare utsatts för könsstympning, säger Malin Ahrne, handläggare på Socialstyrelsen.

Könsstympning av kvinnor är förbjudet i Sverige sedan 1982. Sedan 1999 är det straffbart även om ingreppet utförs i ett annat land. Men i Sverige finns ändå sannolikt tiotusentals drabbade - kvinnor som invandrat från länder där ingreppet är mycket vanligt. Enligt Socialstyrelsens beräkningar kan närmare 40 000 vara drabbade.

Utförs på flickor

Könsstympning innebär att man skär bort, skadar eller syr ihop delar av kvinnans yttre könsorgan. Oftast utförs ingreppet på flickor mellan fyra och åtta år. Komplikationer kan vara svårigheter att kissa, smärta, infektioner och besvärliga menstruationer.

Enligt Socialstyrelsen tyder inget på att flickor stympas inom Sveriges gränser. Ett fåtal fall av misstänkt planerad eller genomförd könsstympning har polisanmälts sedan lagen infördes, och bara två personer har dömts. Då hade ingreppet skett utomlands.

– Det finns också ett mörkertal som vi inte vet något om. Könsstympning är olagligt och därmed svårt att få uppgifter om. Vi vill inte utesluta att det är fler, men vi har inga indikationer på att det sker i någon större omfattning, säger Malin Ahrne.

Redan i dag finns en diagnoskod för gravida som är könsstympade. Mellan 2008 och 2012 vårdades cirka tusen kvinnor inom slutenvården för detta.

Inom kort presenterar Socialstyrelsen åtgärder för att öka kunskapen om könsstympning inom vården.

– Det är en vägledning både för att förebygga att könsstympning sker och för att kunna bemöta och ge professionell vård till redan drabbade, säger Malin Ahrne.

Ställa frågor

Bland annat ska personal ställa frågor om könsstympning till berörda grupper när det är motiverat.

– Inte om någon söker vård för halsfluss, men exempelvis vid upprepade urinvägsinfektioner, säger Malin Ahrne.

En allmän screening av alla flickor för att upptäcka könsstympade avfärdar hon.

– Jag tror inte att man kan skydda så många barn med det. Om vi skulle införa screening vid sex års ålder så kan ju föräldrarna se till att könsstympning sker vid sju års ålder i stället.

TT