Franskt oui – men de flesta säger nej till homoäktenskap

Monika Israelsson

Gaypar har fått gifta sig i fyra år i Sverige och få lyfter längre på ögon­brynen.

Men på många håll i världen är utvecklingen en annan.

– I vissa länder genomför politikerna aktivt försämringar för hbt-personer, säger Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL.

helskärm

I onsdags var väntan äntligen över för Frankrikes homosexuella kärlekspar som längtat efter att få gifta sig. Vincent Autin och Bruno Boileau blev först ut att säga ”oui” inför 500 entusiastiska gäster och ett stort säkerhetsuppbåd.

Stora protester

Bara tre dagar tidigare var 150 000 fransmän ute på Paris gator och demonstrerade mot samkönade äktenskap och adoption, trots att lagen redan klubbats igenom.

– Det handlar om värdekonservativa och i vissa fall högerextrema krafter, vars idéer om homosexualitet ofta går hand i hand med synen på kvinnors rättigheter och abort. Vi är mer vana att se den här typen av protester i östra Europa, men där handlar det inte om äktenskap utan om att kämpa emot alla förändringar till det bättre för hbt-personer. Det är en helt annan situation, men i grunden samma sorts åsikter, säger Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL.

Kan få dödsstraff

Frankrike är det fjortonde landet i världen som legaliserat samkönade äktenskap och det nionde i Europa. Nya Zeeland tog nyligen steget och även i Sydamerika finns flera exempel på en positiv trend.

Samtidigt är homosexualitet belagt med dödstraff i sju länder och förbjudet i 75–80.

– I vissa länder finns det en negativ utveckling, bland annat i några afrikanska stater och i Ryssland. I Ungern, som förut var ett relativt bra land att leva i som homosexuell, har det blivit mycket sämre.

Lagstiftning förändrar på sikt attityderna i samhället, menar hon. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) publicerade i maj resultatet från en nätundersökning där 93 000 homo-, bi- och transexuella deltog. I länder med svag lagstiftning berättade flest om hot och våld.

Sämst till låg bland andra Litauen, Polen och Kroatien.

– Det säger ju sig självt att om jag lever i ett land där homosexuella kan gifta sig och hatbrott är förbjudet - då sänder det en signal. Om det tvärtom inte finns några lagar så visar man att hbt-personer är oviktiga eller rent av farliga och bör motarbetas, säger Ulrika Westerlund.