”De var inte mina – ändå var det tufft att lämna barnen ifrån mig”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-21
Henrik och Anders fick inte adoptera – då födde Susan tvillingar åt dem:
Henrik och Anders var nära att ge upp. Adoptionsbyråerna hade sagt nej. Ingen ville ge dem ett barn.
Förrän de kom i kontakt med den amerikanska laboratorieteknikern Susan, 37.
För knappt 200 000 kronor födde hon deras tvillingar.
– Hon fullbordade oss. Gav oss en familj, säger Anders.
De bodde 730 mil ifrån varandra. Var fullständiga främlingar. Ändå bestämde sig Susan för att föda deras barn.
Anders och Henrik är två av ett växande antal svenskar som vänder sig till surrogatmödrar i USA.
– Det här är det bästa vi någonsin har gjort. Vi vill att det här ska spridas, att folk ska få veta att den här möjligheten faktiskt finns, säger Anders.
De hade längtat i tio år. De hade försökt med alla svenska adoptionsbyråer, men ingen ville hjälpa ett homosexuellt par.
En kompis tipsade om surrogatmödraskap. Det kändes klockrent direkt.
Eftersom det är olagligt att föda barn åt andra mot betalning i Sverige tvingades Henrik och Anders vända sig utomlands. Via RFSL kom de i kontakt med den amerikanska surrogatförmedlingen Circle Surrogacy.
”Min man var inte glad”
Förmedlingen hjälpte dem hitta en äggdonator och Susan – kvinnan i Missouri som ville hyra ut sin livmoder.
Susan hade redan två egna barn. Hennes man hade ytterligare tre. De ville inte ha en större familj, men Susan ville gärna bli gravid igen.
– Jag älskar att vara gravid. Jag älskar känslan av att ha ett barn inom mig, känslan av liv. Det är det bästa jag vet. Om det gick så skulle jag vara gravid under resten av mitt liv, säger hon.
2006 hade Susan fött sina första surrogatbarn – tvillingar åt ett par i Boston.
– Min man var inte så glad över mitt
beslut den gången. Han förstod inte varför jag ville göra det. Vi hade ett bra liv, ett enkelt liv. Nu skulle allt bli komplicerat.
Men när han såg hur lyckligt det tidigare barnlösa paret blev tack vare Susan, ändrade han inställning helt.
I februari 2007 pratade Henrik och
Anders med Susan i telefon för första gången.
– Allt stämde. Vi matchade varandra perfekt. Vi hade samma värderingar, hon var engagerad, seriös, trevlig och så visste hon vad hon gjorde. Hon hade ju både fött egna barn och gjort det här förut, säger Anders.
”Kände en otrolig glädje”
En intensiv telefon- och mejlkontakt inleddes. Henrik och Anders blev mer och mer övertygade om att Susan var den rätta. I juni tog de steget. De reste till USA, lämnade sperma för att befrukta de donerade äggen och lät dem placeras i Susans livmoder.
Första försöket skulle misslyckas. Men inte det andra.
– Det var Susan som berättade för oss att hon var gravid. Jag kände en otrolig lättnad och glädje. Det går inte att beskriva, säger Henrik.
De närmaste nio månaderna bar Susan två barn som inte var hennes egna i sin mage. Nästan fyra av månaderna skulle hon vara sängliggande på grund av risken för komplikationer.
I maj 2008 föddes Kalle och Ivar med kejsarsnitt. Henrik och Anders fick äntligen hålla sina efterlängtade pojkar.
– Det var helt obeskrivligt. Den bästa upplevelsen jag haft. Jag kommer ihåg Kalles stora klara ögon och Ivars stora mun. Jag kände direkt ett band till dem, det kändes så självklart att det här är våra barn, säger Henrik.
Men för Susan skulle den närmaste
tiden bli svår.
– Under hela graviditeten hade jag intalat mig att barnen inte var mina. Men det var ändå tufft att lämna dem ifrån mig. Jag hade så mycket känslor och hormoner
i kroppen, säger hon.
– Ibland var jag ledsen utan att veta varför. Jag hade varit i centrum av ett stort äventyr och nu helt plötsligt så var det slut. Barnen var borta. Det kändes ensamt.
Henrik och Anders fick enskild vårdnad om tvillingarna sedan Susan avsagt sig vårdnaden i domstol.
Efter sex veckor kunde de sätta sig på planet hem till Sverige tillsammans med sina söner.
– Det var jobbigt att säga hej då till
Susan. Vi hade fått en så nära relation och självklart hade hon känslor för barnen. Hon grät när vi åkte, säger Anders.
– Men samtidigt var det väldigt skönt att komma hem. När vi passerade tullen kunde jag äntligen andas ut. Allt hade gått bra.
Gjorde det inte för pengarna
Anders och Henrik betalade cirka en miljon kronor till Circle Surrogacy för att få sina barn. En stor del av pengarna gick till sjukvård och juridisk hjälp. Cirka 200 000 kronor gick till Susan.
– Om du ger upp din frihet under nio månader och låter andra människor styra över vad du får äta och dricka så tycker jag att det är rätt att få betalt för det. Men jag gjorde det inte för pengarna. Jag tjänar mer på att kunna gå till jobbet som vanligt, säger Susan.
– Jag gjorde det för att jag ville hjälpa andra skapa en familj. Mina barn ger mig så mycket glädje, jag vill att andra också ska få uppleva det. Jag har förändrat
Henriks och Anders liv. Det är det bästa jag någonsin gjort.
Anders och Henrik har fortsatt hålla
nära kontakt med Susan. I deras hem har de bilder på både henne och äggdonatorn. När tvillingarna växer upp vill de att de ska få träffa sina båda ”mammor”.
– Det är väldigt viktigt för oss att vara öppna mot våra barn och berätta för dem var de kommer ifrån. Och Susan betyder oerhört mycket för oss. Hon fullbordade oss. Gav oss en familj, säger Anders.