”Ja, ibland skaver det att leva ihop”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-20
Terri Herrera pratar inte millimeter- utan om kilometerrättvisa
Igår utspelade sig ett typiskt gräl hemma hos oss. Vi hade varit på middag hos kompisar och jag var less på att alltid vara den som bestämmer när det är dags att bryta upp, den som kollar av när barnen är trötta.
– Men jag är i alla fall jättesnabb med att få på mig ytterkläderna, sa maken triumferande. Jag är alltid klar först ändå. (Nej, han är inte elva år.)
– Det kan ju bero på att jag packar ihop alla grejer och ser till så att inget blir kvar.
Jag tror att vi drar ett sånt här varv ungefär en gång i veckan. Det finns liksom bara två vägar att gå – antingen slutar man bry sig och gör det mesta själv tills man blir tokbitter. Eller så fortsätter man.
Journalisterna Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe skrev träffsäkert i sin bok ”Skriet från kärnfamiljen” att jämställdhetstjafs inte handlar om millimeterrättvisa. Det handlar om kilometerrättvisa.
Enligt SCB utför kvinnor i snitt drygt 28 timmar obetalt arbete i veckan medan män utför strax under 20. Är det millimeter vi pratar om?
Att vi bråkade igår handlade ju inte om just den här middagen där jag stod och sorterade barnkläder i hallen och sen berättade för alla att det var dags att dra. Det handlar om vem som brukar rensa kläder och vara tråkig och se till att bryta upp före åtta när barnen ska upp till skola och dagis dan därpå.
Studier visar att i familjer där man inte bråkar om hushållsarbetet (för husfridens skull) gör kvinnan det mesta. Det han gör är frivilligt, saker han känner för när han har tid över efter jobb och fritidsintressen.
Ja, ibland skaver det att leva ihop och ofta känns det piss att tjafsa. Men jag lutar mig mot Sverker Wadstein; att vi bråkar om disk, städning och ansvarsfördelning betyder att förändring pågår.
Vad är alternativet? Jag tänker inte tiga och nöja med mig att ta hand om mer hushållsarbete i femtio år till. Min tid är viktigare än husfrid.