”Vi måste tillåta oss att vara elakingar”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-06-02
Malin Wollin om vad som skiljer oss från andra däggdjur: Vår förmåga att hålla fulheten tyglad
Härligt! Jag tycker det är härligt skönt med alla förbjudna känslor som är skamfyllda och fula och smutsiga.
Så länge man är en god medmänniska utåt får man vara hur rutten man vill på insidan.
Det ingen vet har ingen ont av.
Jag tänker hemska tankar hela tiden, det gör mig inte till en sämre människa eftersom:
1. Alla andra tänker också hemska tankar, förmodligen hemskare än mina.
2. Det är bara jag som känner till mina hemska tankar.
Jag vägrar se på mig själv som en ofärdig människa bara för att jag ibland är en missunnsam taskmört i hemlighet.
Det är detta som skiljer oss från andra däggdjur, vår förmåga att hålla fulheten tyglad.
Om en apa i en bur känner sig förfördelad kommer han skrika fult på apors vis eller kasta avföring på den som sitter närmast (vetenskapligt studerat).
Så gör inte vi.
På sin höjd önskar vi att apan som fick mer ska drabbas av decenniets skyfall på sin semester och så mår vi så bra när vår önskan slår in.
Det svarta inom oss måste få lite utrymme, lite svängrum.
Vi måste tillåta oss själva att vara elakingar för att orka vara mammor och fruar och kompisar och kollegor och chefer.
Släpp fram hat, missunsamhet, illvilja, skadeglädje och avundsjuka, släpp fram det, inom dig.