”Det luktar onekligen diskriminering”

Daniel Pernikliski: ”Det följer samma logik som att erbjuda billigare behandling av benbrott för de som har med sig eget gips”

helskärm

Det är rätt märkligt att det är dyrare för lesbiska par än för heterosexuella att få assisterad befruktning.

Grundupplägget och är ju detsamma – två människor längtar efter barn, men behöver hjälp och vänder sig därför till vården för att få det att fungera.

Proceduren för själva befruktningen skiljer sig heller inte åt – samma tekniker används i båda fallen.

Skillnaden är att heterosexuella par oftast redan har sperman tillhands, medan lesbiska par måste använda donerad sperma, och det är den som kostar.

Vid en första reflektion kanske det tycks rätt och riktigt – man får betala vad det verkligen kostar.

Det handlar inte om särbehandling utan om råvarupriser, och då är det bara att beklaga att det råkar bli dyrare för vissa.

Men nu är det vården vi pratar om och då fungerar inte det resonemanget.

Skulle faktiska kostnader vara det som styrde inom vården skulle sämre bemedlade medborgare knappt ha råd att ta bort en leverfläck, och endast de välbärgade skulle kunna kosta på sig lyxen att operera bort en tumör i hjärnan.

Om man nu inte bedömer barnlöshet som ett problem som berättigar subventionerad hjälp, så är det oerhört besynnerligt att de heterosexuella paren endast behöver betala patientavgiften på 300 kronor.

Även om kostnaden för dem är lägre, med medhavd sperma och allt, så räcker 300 knappt till överdraget på sjukhusbritsen.

Nej, det luktar onekligen diskriminering, och följer samma logik som att man skulle erbjuda billigare behandling av benbrott för de som har med sig eget gips.