Bloggar om livet efter morden

Helena Utter

Ett ögonblick...

helskärm

… Emma Jangestig, 26, som bloggar om livet efter Max och Saga under namnet ”Arbogamamman” på Aftonbladet.se.

Vad gör du idag?

– Jag pluggar till barnsköterska. Efter händelsen kände jag att jag måste göra något med min erfarenhet. Saga föddes med tunntarmsatrofi och jag vårdade henne hemma. Nu vill jag jobba på sjukhus med barn.

Du kallar det för ”händelsen”?

– Ja. Det var så mycket som hände på tio minuter. Mina två barn blev mördade och jag utsattes för ett mordförsök. Så jag kallar det bara för händelsen.

Hur har du klarat att gå vidare efter händelsen?

– Jag har pratat och pratat och pratat. Och så har jag lyssnat på mitt hjärta. Psykologer gav mig ingenting. Jag upptäckte att jag mår bra av att vara nära dem jag var trygg med innan händelsen, min sambo, mina föräldrar och syskon och vänner.

Blir det bättre med tiden?

– Det blir aldrig bättre eller lättare. Man får lära sig att acceptera att sorgen finns där. Jag får vara nöjd om jag är 98 procent lycklig, jag blir aldrig 100 procent lycklig igen.

Och så har du fått barn igen.

– Ja, Julia är sex månader. Det är jättehäftigt, det var bara lycka när hon föddes. Det var en tröst, en känsla av att vara hel igen.

Din bok som släpps på onsdag heter ”Varför gråter inte Emma?”. Varför?

– Jag har fått den frågan så många gånger; ”Hur kan hon se så glad ut hela tiden?”. Jag har inte ett behov av att försvara mig. Men jag vill förklara att även fast jag inte gråter så sörjer jag och i boken berättar jag hur.

Imorgon börjar du som Wendela-bloggare på Aftonbladet.se. Vad ska du skriva om?

– Jag ska dela med mig av mitt liv. Men att jag bloggade om Max och Saga och vår lycka var ju delvis det som utlöste händelsen. Så jag kommer inte skriva ut några detaljer om Julia eller oss. Utan jag skriver om vad om händer inne i Emma.

Till sist, vad önskar du mest av allt just nu?

– Att livet forsätter precis som det är, för jag trivs väldigt bra just nu.