Jobbet är ett spa jämfört med hemmakaoset

Terri Eriksson tycker tiden strax före åtta är värst

helskärm

Glöm det som kallas för Hell Hour – tiden mellan 16 och 17 när man ska hämta, handla och fixa mat.

8.25 är den riktiga helvetesstunden på dagen, enligt en brittisk undersökning gjord av en däcktillverkare (?).

Jag är rätt skeptisk till alla dessa brittiska undersökningar, särskilt de som har en otydlig avsändare (som en däcktillverkare).

Men här tror jag att de har rätt – även om jag personligen tycker att tiden strax före åtta är jobbigare.

8.25 är i alla fall dottern redan i skolan. Då återstår treåringen som är Väldigt Mycket Treåring just nu.

Då ska vi borsta tänderna.

Jag vill ha på tandkräm själv.

Bra, gör det.

….

Iker, varför ligger du på golvet och försöker pilla fram båten under badkaret? Du skulle ju borsta tänderna!

Snart.

Nej, NU!

Då vill jag sitta på tvättmaskinen och borsta.

(suck) Okej, jag lyfter upp dig, men sen får du borsta tänderna.

NEEEJ! Inte lyfta, jag kan faktiskt klättra själv. Jag fyller fyra imorgon-nästa-år! (Klättrar ner från tvättmaskinen för att börja klättra upp själv). Och du får inte vara härinne. Du ska stå i garderoben tills jag är klar.

MEN KAN DU INTE BARA BORSTA TÄNDERNA UTAN STRUL? Jag kommer inte att stå i någon garderob, jag måste gå till jobbet nu!

Buhuuu, du är ARG på mig. Du får inte vara arg på mig. Jag är liiiiiten! Nu vill jag INTE borsta tänderna.

Det kanske är värt pengarna att anlita en morgon-nanny som tar alla idiotiska diskussioner som ofelbart infinner sig mellan sju och halv nio.

Eller uppfinna en tjatmaskin som går efter ungarna och tjatar åt en: ”Har du packat frukt?”, ”Klä på dig!”, ”Klä på dig NU!”, ”Har du kissat?”, ”Ät upp mackan!”, ”Drick ur din mjölk!”

Till sist, när frukosten är uppäten, alla gaddar är borstade, kläderna på och barnen levererade till dagis och skola och man själv äntligen är på väg till jobbet är det läge att göra en kontrollcheck på sig själv:

Har jag byxor på mig eller är jag ute och vandrar barbent som om jag var på rymmen från demensboendet?

Har jag ätit frukost?

Har jag borstat tänderna och tvättat mig?

Tog jag av de blå skoskydden när jag gick från dagis? (Det har hänt flera gången att jag har haft dem på mig ända fram till jobbet. Tack alla solidariska människor som har sett det, men valt att inte säga något. I gengäld ska jag aldrig, aldrig berätta när er kjol har fastnat i strumpbyxorna och frukosten är kvar mellan tänderna.)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Jobbet känns ofta som rena spaverksamheten i förhållande till hemmakaoset.