Efter 35 år – nu får hon sin barndomskärlek

Lovisa och Leif gifter sig på Alla hjärtans dag

Lovisa trodde inte sina ögon när hon träffade sin barndomskärlek – 35 år efter att de brukade leka tillsammans om somrarna.

På alla hjärtans dag får hon och Leif äntligen varandra.

– Jag har burit med mig bilden av honom som en liten diamant, säger hon.

Det påmninner om barnen i Bullerbyn.

En blond skara sitter tätt tillsammans på fotona som Lovisa Sundberg visar. Hon pekar ut sig själv som liten flicka, och sedan sin nuvarande man på barndomsfotot:

– Kolla min blick på honom, det syns, det var ju kört, säger hon.

– Ja, vi sitter nära varandra redan då, fyller Leif i.

Lovisa och Leif är 52 och 56 år gamla. De har bara varit tillsammans i två och ett halvt år, men de har känt varandra desto längre. I barndomen möttes de varje sommar.

– Vi var en ungskock som umgicks uppe i Roslagen. Vi bodde på samma gård, för mina föräldrar hyrde Lovisas farfars gård, säger Leif.

– Och jag var jätteförtjust i Leif, fortsätter Lovisa med ett stort leende.

Barndomskärleken förebild

Den fyra år äldre Leif var kompis med Lovisas två bröder, och hon umgicks med hans två systrar. När de alla blev lite äldre lockade somrarna på landet inte lika mycket – och de förlorade kontakten.

– Men när jag har träffat nya kompisar har jag alltid berättat om dig, min Leffe på landet säger Lovisa och klappar på sin man.

35 år gick. Leif var gift under 23 av dem. Men Lovisa sade nej till pojkvännerna som föreslog giftermål. Hon tyckte aldrig att det kändes riktigt rätt. På något vis var barndomsförälskelsen i vägen.

– Det visste jag inte förrän vi sågs igen. Men omedvetet blev han förebilden. Han var en så otroligt snäll pojke, mjuk och gullig och tog en alltid i försvar, säger hon.

Träffades efter 35 år

Det var för två och ett halvt år sedan som de plötsligt stod framför varandra igen. Lovisas farbror fyllde 60 år, och Leif gick dit för att fira.

– När jag kände igen henne klack det till och jag tänkte, ”herregud, det är en kvinna”, säger Leif.

– Sedan satte vi hela kvällen och pratade, fortsätter Lovisa.

– Det kändes behagligt på en gång. Och det var så kul att vi hade så mycket att prata om direkt, säger Leif och sneglar på sin blivande fru.

Efter festen fortsatte de vidare till en bar. Sedan flöt allt bara på. I somras flyttade de ihop i en liten parvilla i närheten av Spånga.

– Våra vänner sade att de aldrig hade sett några som fick ihop ett hem så fort. Vi har samma smak, säger Lovisa.

Trygghet och ömhet

Både Leif och Lovisa tycker det är en särskild poäng att de hade känslor för varandra som unga.

– Man känner en viss trygghet, och ömhet, säger Leif.

– Trygghet låter så tråkigt, utbrister Lovisa och skrattar åt dem båda.

Men det är just att de kan vara sig själva, helt och hållet, säger hon.

Nu har Leif friat – och på Alla hjärtans dag gifter de sig.

– Jag är så nervös, jag trodde aldrig att jag skulle gifta mig. Jag var ensamstående mamma i nio år. Men nu ska jag stå där i kyrkan med vit klänning och allt, säger Lovisa.

Vad önskar ni er inför framtiden:

– Jag bara vill att vi får ha hälsan och får vara tillsammans, säger Lovisa.