Pott-katastrof eller miljökatastrof

Terri om föräldrarnas svåra val

Jag vet att vissa lyckas få sina spädbarn att gå på potta eller toa. De senaste två åren har varje föräldratidning haft minst ett reportage om barn som blivit blöjfria vid tre månaders ålder.

Jag är grymt ambivalent.

Å ena sidan känns potträning direkt efter förlossning som ännu ett pressande måste. Behöver nyblivna föräldrar verkligen fler krav på sig?

Å andra sidan är blöjorna inget annat än en miljökatastrof och jag ser med vämjelse på blöjutvecklingen:

– Designblöjor i begränsad upplaga (fortfarande en jättegåta – hur många ser ungens blöja? När kommer designbindan och designtampongen?).

– Engångsbadblöjor som blir äckligt sladdervåta (personligen föredrar jag de plastade babybadbyxorna som dessutom går att återanvända).

– Potträningsblöjan med taskig uppsugningseffekt, som ska vara så våt och obehaglig att barnen börjar intressera sig för pottan. Höjden av ironi. Dagens blöjor är så bra att vi måste börja använda specialtillverkade dåliga blöjor för att få barnen att sluta med de alltför behagliga designbyxblöjorna.

Fortsätter det i den här takten har vi snart skolblöjan och stringblöjan i en butik nära oss. Men samtidigt som blöjtillverkarnas fantasi är outsinlig när gäller nya onödiga produkter har de fortfarande inte kommit särskilt långt när det gäller miljövänliga blöjor. De stora företagen satsar inte. Och de små har svårt att etablera sig.

Jag hoppas det finns en medelväg för oss småbarnsföräldrar som varken pallar med potträning direkt när vi kommer hem från BB eller tycker det är lockande att byta blöja på en fyraåring. Handlingsplan för medel-eko-föräldrar:

– Köpa miljömärkta blöjor (Coop, Bambo och Moltex).

– Ge tygblöjorna en chans.

– Försöka potträna lite tidigare (efter bb men före barnen flyttar upp i storbarnsgruppen på förskolan).

– Lobba för potträning i förskolan. Det finns förskolor som kör med aktiv potträning, vilket har slagit väldigt väl ut. Grupptryckets makt är stor.

Lycka till!